Ifall man inte har några arvsberättigade släktingar, eller ifall man önskar att ens kvarlåtenskap skall fördelas på ett annat sätt än vad som blir fallet om man följer lagstiftningen rörande arvsrätt, så kan man upprätta ett testamente där man anger hur man vill att ens egendom skall fördelas efter att man avlidit.
Testamenten kan ha väldigt varierande innehåll. Man kan i ett testamente exempelvis bestämma att all ens egendom skall tillfalla en viss förening, alternativt att kusin Anna och kusin Kalle skall ärva varsin halva av kvarlåtenskapen, eller kanske att en gammal vän skall ärva ett visst föremål men att kvarlåtenskapen i övrigt skall fördelas i enlighet med den arvsrättsliga lagstiftningen. Möjligheterna för hur man kan fördela sin kvarlåtenskap med ett juridiskt språk; vilka förordnanden man kan göra är i det närmaste oändliga. Man kan alltså testamentera bort egendom åt personer (och det behöver inte vara fråga om släktingar) likväl som åt föreningar eller dylikt. Man kan testamentera bort speciella föremål eller en viss summa pengar, vilket kallas för legat. Man kan även testamentera bort hela kvarlåtenskapen eller en viss andel, vilket benämns universellt förordnande.
Det finns dock ett par begränsningar när det gäller vad man kan testamentera bort och till vem. När det gäller till vem man kan testamentera, så är huvudregeln att testamentstagaren (personen som enligt testamentet skall ärva egendom) måste vara född eller åtminstone avlad vid testatorns (personen som skrivit testamentet) död. Vad gäller vilken egendom, eller i vart fall hur stor del av egendomen, som det är möjligt att testamentera bort är som sagt utgångspunkten att testatorn fritt kan förordna om sin kvarlåtenskap. Eventuella inskränkningar i rätten att testamentera bort egendom förekommer framförallt ifall testatorn har bröstarvingar. Även det faktum att testatorn vid sin död var gift kan i viss mån inverka på rätten att testamentera bort egendom.
Begreppet bröstarvingar syftar på den avlidnes avkomlingar; barn, barnbarn och så vidare. Efterlämnar den avlidne någon bröstarvinge har denne alltid rätt att få ut sin så kallade laglott ur den avlidnes kvarlåtenskap. Exakt vad en laglott är och hur den beräknas skall dock inte diskuteras närmare här, utan det beskrivs på annat ställe. Skulle den avlidne till exempel ha testamenterat bort all sin egendom till en vän, utan att ta hänsyn till bröstarvingens rätt till sin laglott, så kan bröstarvingen kräva jämkning av testamentet för att få ut laglotten. Efterlämnar den avlidne en make eller maka, så har maken/makan alltid rätt att få ut egendom till ett visst värde från kvarlåtenskapen. Skulle den avlidne ha upprättat ett testamente som inkräktar på makens/makans rätt, så går makens/makans rätt före vad som stadgas i testamentet. Regeln angående den efterlevande makens/makans rätt till ett visst minimibelopp aktualiseras främst i de fall då den efterlevande inte har speciellt god ekonomi.
Har en avliden person upprättat ett testamente, trots att denne har släktingar som enligt lag är arvsberättigade, så skall som grundprincip dessa lagstadgade arvingar delges testamentet. Detta gäller även i de fall då den avlidne inte efterlämnar några arvsberättigade släktingar och Allmänna arvsfonden därmed räknas som enda arvinge Allmänna arvsfonden skall då delges testamentet. Arvingarna har därefter sex månader på sig att väcka klandertalan, ifall de anser att testamentet inte är giltigt. Också i de fall då en bröstarvinge vill påkalla jämkning av ett testamente, för att kunna få ut sin laglott, måste detta ske inom sex månader från det att bröstarvingen delgavs testamentet.