Hållbar utveckling är ett begrepp som introducerades i början på 1980-talet. 1987 kom begreppet att få global betydelse då FN skapade rapporten Vår gemensamma framtid. Däri definieras hållbar utveckling som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra framtida generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Med detta menas att förbättringar i vår levnadsstandard inte skall påverka framtida generationers möjligheter att hålla samma standard. Hållbar utveckling består vidare av tre delar. Den första delen utgörs av ekologisk hållbarhet och syftar till hushållande med jordens resurser och ett långsiktigt bevarande av miljön. Den andra delen är social hållbarhet och syftar till att skapa ett stabilt och tryggt samhälle där människornas grundläggande behov kan uppfyllas. Den tredje delen utgörs slutligen av ekonomisk hållbarhet och innebär ett hushållande av materiella och mänskliga resurser på lång sikt. I denna artikel skall hållbar utveckling ur ett miljörättsligt perspektiv behandlas.
Hållbar utveckling internationellt
Många åtgärder har vidtagits på internationell nivå för att skydda miljön. Både FN och EU uppmanar länderna till att iaktta hållbar utveckling. I den, inom miljörätten, mycket kända Stockholmsdeklarationen föreskrivs vidare att staterna är skyldiga att inte orsaka skador på miljön utanför sina territorier. I många internationella miljökonventioner hänvisas just till denna bestämmelse. Enligt EU-rätten är ett av unionens mål att främja sociala och ekonomiska framsteg och en hög sysselsättningsgrad samtidigt som en hållbar utveckling uppnås. Hållbar utveckling nämns vidare som ett mål i många av unionens artiklar. Dessa regler har stor betydelse för svensk rätt eftersom Sverige är skyldig att följa EU:s rättsregler.
Hållbar utveckling i svensk rätt
Genom att hållbar utveckling infördes som en målsättningsprincip i Miljöbalken introducerades begreppet även i Sverige. Genom bestämmelsen skall reglerna i Miljöbalken tillämpas i syfte att främja en hållbar utveckling och på så vis skall kommande generationer garanteras en god miljö. Enligt regeln finns två etiska utgångspunkter. För det första anges att naturen som sådan har ett skyddsvärde. Detta innebär att det inte förutsätts att någon människa har drabbats för att reglerna i balken skall kunna tillämpas. Den andra utgångspunkten innebär att människans rätt att bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl. Detta innebär att den som äger en fastighet inte enbart kan utgå från sina egna intressen vid brukande av fastigheten utan måste istället tillgodose kommande generationers intressen av att bruka naturen.
Delmål, en precisering av hållbar utveckling
I lagen uppställs följande fem delmål vilka kan ses som en precisering av begreppet hållbar utveckling. Enligt lagen skall Miljöbalkens regler tillämpas på följande sätt.
1. Människors hälsa och miljön skall skyddas mot skador och olägenheter. Detta gäller oavsett om skadorna eller olägenheterna har orsakats av föroreningar eller någon annan påverkan.
2. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas.
3. Den biologiska mångfalden skall bevaras.
4. Vatten, mark och annan fysisk miljö skall brukas på ett sätt som från en social, ekologisk, samhällsekonomisk och kulturell synpunkt långsiktigt tillförsäkrar en hållbar utveckling.
5. Återvinning och återanvändning och annan hushållning med råvaror, material och energi skall uppmuntras så att ett kretslopp kan skapas.
Miljömålen är delvis överlappande och kan i vissa fall till och med konkurrera med varandra. Vid sådana situationer får man utgå från vad som är mest förenligt med balkens övergripande mål om hållbar utveckling.
Miljökvalitetsmål
Uppräkningen av de fem miljömål som nämns ovan är dock inte en uttömmande definition av vad som behövs för hållbar utveckling. Riksdagen har i särskilda beslut 1999 och 2005 angett 16 miljökvalitetsmål som skall ange vilket miljötillstånd arbetet för svensk miljö skall sikta mot. Dessa miljömål är följande:
1. Grundvatten av god kvalitet.
2. Storslagen fjällmiljö.
3. God bebyggd miljö.
4. Frisk luft.
5. Levande sjöar och vattendrag.
6. Ett rikt djur- och växtliv.
7. Skyddande ozonskikt.
8. Levande skogar.
9. Hav i balans och en levande kust och skärgård.
10. Myllrande våtmarker.
11. Giftfri miljö.
12. Säker strålmiljö.
13. Vara naturlig försurning.
14. Begränsad klimatpåverkan.
15. Ett rikt odlingslandskap.
16. Ingen övergödning.