Globaliseringsprocessen i förhållande till internationell förvaltning och staters suveränitet


I takt med att det västerländska demokratiseringsbegreppet spridit sig har fler länder anslutit sig till den allmänt vedertagna idén om vad demokrati skall anses vara. Detta är baserat på principer skapade på en internationell nivå, av medlemsorganisationer som samtidigt som demokratiseringen stärkts även de har växt sig starkare och utvecklat ett internationellt inflytande som står över det statliga. Demokrati kan givetvis tyckas vara ett tillräckligt simpelt begrepp och princip för att man inte skall behöva ifrågasätta den internationella överstatligheten.

I takt med att globaliseringsprocessen spridit ett allmänt vedertaget koncept om vad demokrati är och hur stater skall bete sig i förhållande till detta, så har även den offentliga förvaltningen och dess organ fått anpassa sig. Främst har vissa delar ur den internationella lagtexten fått inkorporeras i svensk rätt, där man gått så långt att till och med grundlagarna anpassat sig i förhållande till ett internationellt system. Huruvida detta är bra eller inte beror på hur man ser på saken, i förhållande till mänskliga rättigheter och individens röst gentemot staten har detta lett till en positiv utveckling. I förhållande till statens suveränitet och att individen nu har ännu en högre makt ovanför sig har det dock möjligen lett till en viss negativ utveckling. Om man tänker sig att medborgaren har en viss status i förhållande till den regerande makten inom staten, att den här statusen till viss del stärkts av nya lagar och ett nytt förhållningssätt tack vare den internationella rätten, så har även den internationella rätten lett till att medborgaren nu har ytterligare någon som ”bestämmer” om honom. Alltså att det finns en överstat som till viss del bestämmer över hans stat, som bestämmer över honom. Detta behöver inte vara negativt, i takt med Europakonventions inkorporation i svensk rätt har detta inneburit klara rättigheter i förhållande till staten, helt klart positiva delar av denna globaliseringsprocess. FN-stadgan styr hur FN skall sköta sig i förhållande till dess uppgifter och mandat, dock utelämnas någon relevant text kring ansvar gentemot individen i förhållande till förvaltningsrättsliga beslut.

Det som globaliseringsprocessen gjort är att utöka statens skyldigheter gentemot individen, samt vidarebefordra sina principer kring demokrati och hur en stat skall styras. Nackdelen är dock tydlig om man ser till att hur mycket skyldigheter staten än har gentemot individen (och många är de), så nämns det knappt något om skyldigheterna som överstatligheten (exempelvis Förenta Nationerna samt den Europeiska Unionen) har gentemot individen. Det är dock viktigt att påpeka att ändringar i stil med den Europeiska ombudsmannen samt EU:s nya rättighetsstadga är en god utveckling och visar på att även på det internationella planet så kan man hållas ansvarig gentemot individen. I takt med att gränser suddas ut och individen blivit medborgare i något som kan liknas ett världssamhälle, så måste även lagarna och någon slags överstatlig och allsmäktig legalitetsprincip (att all offentlig makt skall utövas i enlighet med lagarna) styra hur dessa organisationer sköter sig. Ser man till den svenska offentliga förvaltningen, så påverkas denna ständigt av internationella beslut. Olika principer kring hur förvaltning skall skötas och en ändring i lagarna som är till fördel för individen är väldigt positivt i förhållande till hur utvecklingen går framåt.

Bläddra bland juridiska artiklar