Det internationella samfundet kommer ständigt att påverka den individuella staten. Ett gott exempel på detta är hur Europakonventionen kommit att påverka hur den svenska staten fått se över sin hantering av rättsprövningar och möjlighet till överprövning av myndighetsbeslut. Främst gällde detta den svenska expropriationslagstiftningen. Expropriation är kortfattat det som sker när staten beslutar sig för att med tvång köpa ut rätten till din fastighet. Detta görs i enlighet med rikets bästa och är ett allmänt vedertaget förhållningssätt i förhållande till utbyggnad av infrastruktur och utveckling. Problemet härleder dock till att den enskilde individen har, enligt Europakonventionen, rätt till att begära en prövning av detta myndighetsbeslut. Problemet som visade sig var dock att det var Regeringen som tog beslut i frågan. Rätten till prövning säger att en domstol skall ta beslut i frågan; en viss partiskhet kunde ju finnas i att Regeringen tog beslut i en fråga som gynnade deras politik. Detta visade att tillräckliga möjligheter att få myndighets- och förvaltningsrättsliga beslut överprövade var väldigt begränsade, något som gick tvärt emot Europakonventionen.
Flertalet principer och rättsregler fick inkorporeras i den inhemska lagstiftningen för att anpassa den till konventionen, däribland om rätten till prövning. Det kan tänkas självklart att diskutera att alla individer har rätt till en rättvis rättegång, men då detta lagstadgats på den Europeiska nivån innebar det samtidigt att den tidigare så självklara principen nu var lagstadgad på en överstatlig nivå. Detta kunde leda till tolkning av lagtexten. Att en individ har rätt till en rättvis rättegång är självklart, men vad är en rättvis rättegång och vad bestämmer detta? Konventionen förkunnar att vissa kriterier skall vara uppfyllda, men räcker detta för att en prövning skall vara rättvis? Ifall exempelvis en person med klart rasistiska värderingar står inför en prövning, som har samband med hans rasistiska handlande, och domaren vid denna rättegång är av invandrarbakgrund, skall domaren då anses vara jävig? Hur långt skall man gå för att kalla något rättssäkert?
Det Europakonventionen effektivt sett gjorde var att lyfta fram vissa frågor och tydliga hål i lagtexten och den offentliga förvaltningen. Sverige har sedan man anpassat sig efter konventionen ständigt valt att utvecklas i enlighet med dess artiklar. Nyligen antogs en lag om att vissa minoritetsspråk skulle vara officiella domstols- och myndighetsspråk, vilket innebar att vissa minoriteter nu hade ett ytterligare skydd i samhället. Detta är självklart ett stort steg i rätt riktning, det en lagtext som Europakonventionen dock gör är att den öppnar upp för ett ständigt ifrågasättande av olika myndighetsbeslut. Ta ovanstående minoritetsbeslut; man skulle här kunna hävda att detta beslut var orättvist gentemot andra minoriteter, att alla inte stod på samma grund etc. Att expropriationstvister nu kan gå till domstol underlättar den processen och skapar ett större förtroende och skydd för individen. Konventionen i sig är dock väldigt tydlig i att diskussioner kan göras kring tolkningen av lagtexten. Vissa principer är emellertid så ytterst viktiga att de skall lämnas utan tolkningsutrymme exempelvis att inget straff får utdömas utan stöd i lagen. Tankefriheten, rätten till familjelivet och religionsfriheten samt yttrandefriheten är andra principer som konventionen inpräntat på de inhemska institutionerna och lagarna. För att den enskilde individen skall få åtnjuta så fulla rättigheter och friheter som möjligt har man lagstadgat något som annars kunde tyckas vara självklart. Det är just vad Europakonventionen är, självklara rättigheter, som lagstadgats för att skydda den enskilde gentemot staten.