Anledningen till att det finns en uppdelning mellan smugglingsbrott och tullbrott är att det skyddade subjektet är olika i de båda fallen. Smugglingsbrotten avser bland annat att skydda det allmänna intresset att hindra farliga objekt som narkotika, vapen och liknande från att komma in i landet och att kontrollera att varor med volymrestriktioner, t.ex. alkohol och cigaretter, inte förs in i för stor mängd. Tullbrotten skyddar istället statens ekonomiska intressen av att tillgodose att tull, skatter och avgifter hanteras korrekt i samband med in- och utförsel av varor.
I en praktisk situation är det inte ovanligt att ett och samma agerande kan utgöra både smugglingsbrott, tullbrott och skattebrott. De skatter och avgifter som omfattas av bestämmelserna om tullbrott är sådana som Tullverket har kompetens att besluta om. Om de aktuella skatterna uttas av Skatteverket är det som huvudregel istället fråga om tillämpning av de vanliga reglerna om skattebrott. Eftersom det som reglerna ska skydda är olika för de olika typerna av brott anses ett åtal för smugglingsbrott inte utesluta ett åtal även för tullbrott eller skattebrott.
Följande brott kategoriseras som smugglingsbrott:
1. Smuggling. Innebär att ett villkor för eller förbud mot in- eller utförsel av en vara överträds genom att varan inte anmäls till tullbehandling eller att uppgifter i tulldeklarationen saknas eller är oriktiga. Straffet ligger på böter eller fängelse i upp till två år.
2. Grov smuggling. Smuggling ska bedömas som grov om den ingår som ett led i organiserad brottslighet, är av särskilt farlig art eller annars samhällsfarlig. Straffet är fängelse mellan sex månader och sex år.
3. Ringa smuggling bestraffas enbart med penningböter, d.v.s. en bot som uppgår till ett fastställt engångsbelopp.
4. Olovlig in/utförsel. Ett smugglingsbrott (eller narkotikasmugglingsbrott) som begås av oaktsamhet kan inte straffas, eftersom dessa brott kräver uppsåt. Istället kan brottet olovlig in- eller utförsel aktualiseras om smugglingen är resultatet av grov oaktsamhet. Ringa fall är dock straffria.
Som ett led i de allmänt skärpta straffen mot olika former av narkotikabrott har särskilda brottsrubriceringar införts för smuggling av narkotika, som i princip liknar 1-4 ovan men som överlag har tydligt strängare straff.
Följande brott kategoriseras som tullbrott:
1. Tullbrott. Innebär att ett villkor för eller förbud mot in- eller utförsel av en vara överträds genom att varan inte anmäls till tullbehandling eller uppgifter i tullbehandlingen saknas eller är oriktiga, och att detta leder till en fara för att tull, skatt eller avgift undandras det allmänna. Eftersom tullar som huvudregel inte ska betalas vid handel inom EU aktualiseras inte tullbrott vid transaktioner inom EU. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.
2. Grovt tullbrott. Tullbrott ska bedömas som grovt om det ingår som ett led i organiserad brottslighet eller på grund av storleken på beloppen eller att förfalskade handlingar använts. Straffet är fängelse mellan sex månader och sex år.
3. Ringa tullbrott bestraffas enbart med penningböter.
4. Vårdslös tullredovisning är tullbrott som inte begås med uppsåt, utan på grund av grov oaktsamhet. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Ringa fall är dock straffria.
Vid sidan av dessa brottskategorier finns ett särskilt brott, olovlig befattning med smuggelgods, som kriminaliserar även efterföljande hantering av varor och gods som införts i landet genom något av de ovan uppräknade brotten. Straffet är böter eller fängelse i upp till två år, eller fängelse mellan sex månader och sex år om brottet bedöms som grovt.
Konstruktionen av brottet liknar på många sätt häleribrottet, som innebär otillåten hantering av stöldgods. Genom brottet olovlig befattning med smuggelgods vidgas kretsen av personer som kan straffas för en viss otillåten transaktion avsevärt. Personer som emballerar (förpackar), transporterar, förvarar, gömmer, bearbetar, förvärvar (t.ex. köper), överlåter eller ingår avtal om upplåtelse av panträtt i varan omfattas. Uppräkningen av hanteringssätt är uttömmande, d.v.s. inga andra leder till straff.
Brottet kan också begås av oaktsamhet, och straffas då med böter. Privatpersoner som köper några förpackningar lådvin av en kollega, som med jämna mellanrum tar färjan till Tyskland för att handla alkohol, kan alltså komma att straffas om prisnivån var så låg eller omständigheterna annars var sådana att köparen borde ha misstänkt att varorna inte hade hanterats korrekt. I ringa fall är gärningen dock straffri.
Avslutningsvis bör nämnas att frivillig rättelse som medför att korrekt tull, skatt och avgifter kan betalas i efterhand medför straffrihet. Problematiken kring vad som är ett frivilligt agerande är densamma som för frivillig rättelse i fråga om skattebrott.