I syfte att samordna jakten på flera fastigheter inom ett visst område inrättas ofta så kallade viltvårdsområden (kallades tidigare jaktvårdsområden). Två eller flera fastigheter kan sammanföras till ett viltvårdsområde och således skydda och stödja viltet.
Begränsningar
Ett viltvårdsområde får inte utgöra mark där samerna har rätt till jakt på grund av rennäringen eller mark som tillhör staten ovanför odlingsgränsen. Därutöver måste vissa villkor iakttas för bildande av viltvårdsområde;
1. bildandet skall främja vården av de viltarter som samordningen avser
2. är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång
3. måste medges av en majoritet av fastighetsägarna inom området
För att få bilda ett viltvårdsområde måste minst 4/5 av antalet fastighetsägare vara överens och deras areal måste sammantaget uppgå till minst 4/5 av viltvårdsområdets areal.
Ansökan, tillvägagångssätt och upplösning
Ansökan om bildande av viltvårdsområde får göras av någon av de fastighetsägare vars fastighet är tänkt att ingå i området. Ansökan görs hos länsstyrelsen, som utser en förrättningsman som upprättar ett förslag till hur viltvårdsområdet kan se ut och förslag till stadgar för viltvårdsområdesföreningen. Länsstyrelsen får dock besluta att bilda ett jaktvårdsområde utan förrättning, om alla fastighetsägare är överens om bildandet eller om förrättning annars inte kan anses nödvändig.
Länsstyrelsen kan som tidigast tre år efter bildandet upplösa en viltvårdsförening för det fall fler än 1/5 av fastighetsägarna, eller om fastighetsägare som äger mer än 1/5 av den totala arealen, verkar för en sådan upplösning. På samma sätt kan länsstyrelsen upplösa föreningen om den saknar styrelse eller missköter förvaltningen av området.
Länsstyrelsen kan även före treårsfristens utgång besluta om upplösning, om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse eller om föreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.
Viltvårdsområdesförening
En viltvårdsområdesförening har olika beslutsbefogenheter och av föreningens stadgar skall det anges hur föreningen avser att utnyttja sina beslutsbefogenheter. Som vägledning kan man hos svenska jägarförbundet finna normalstadgar för viltvårdsområden.
Föreningen får rätt att fatta beslut som kan innebära ingrepp i den enskildes äganderätt endast i de frågor och under de förutsättningar som anges i lag. De inskränkningar som kan vara befogade är beslut om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutningens omfattning och inriktning. Med områdesjakt avses att alla som har rätt att jaga inom området har den rätten över hela området. Gemensamhetsjakt innebär att områdesjakt inte får bedrivas enskilt utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare.
Viltvårdsområdesföreningen får, om det behövs med hänsyn till viltvården, besluta att älg, kronhjort och dovhjort samt rådjur och annat småvilt får jagas som områdesjakt och gemensamhetsjakt. Den får även besluta om områdesjakt och gemensamhetsjakt efter björn, järv, varg, lo och vildsvin, om det uppenbart behövs för att begränsa skador av sådant vilt.
Viltvårdsområdesföreningen får inte besluta om andra inskränkningar i den enskildes rätt än sådana om avskjutningens omfattning och inriktning. Det innebär att föreningen inte får ta beslut rörande t.ex. hundanvändning och jakttider. Beslut rörande avskjutningens omfattning och inriktning får endast fattas i de fall viltvårdsområdesföreningen beslutat om områdesjakt eller gemensamhetsjakt.
Även jaktarrendatorer på fastigheter som ingår i området kan oftast bli medlemmar i viltvårdsområdesföreningen. För viltvårdsområdesföreningen skall det finnas en styrelse vilken bland annat företräder föreningen mot tredje man.