Jakträtten, som är en form av nyttjanderätt, har sedan lång tid tillbaka inneburit flera begränsningar och resulterar inte sällan i konflikter mellan markägare och jägare. Jakten är även förknippad med viltvård, exempelvis på så sätt att det är viktigt att villebrådet inte överexploateras. Att reglera jakträtten i diverse avtal har blivit alltmer viktigt. Upplåtelse av jakträtt kallas ofta jaktarrende, vilket är felaktigt eftersom det inte rör sig om något arrende i rättslig mening. Jakt innebär en rätt att fånga, men även döda, vilt och under jakten även söka efter samt spåra vilt. Vilt, eller vilda djur, är djur som lever i frihet och som inte tillhör någon.
Att jakträtt tillhör en fastighet höjer som regel värdet på fastigheten. Det finns dels småviltsjakt dels älgjakt och man kan upplåta rättigheterna var för sig, antingen till en eller flera privatpersoner eller till en klubb, förening eller ett företag.
Jakt skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Inte heller skall människor eller egendom utsättas för fara. För det fall vilt har skadats under jakten är jägaren skyldig att vidta behövliga åtgärder för att spåra viltet och sedermera avliva det. För det fall en skadad hjort, älg eller rådjur rör sig från jägarens jaktmarker skall denne meddela den andre jakträttshavaren och, för det fall det inte går, underrätta polismyndigheten i orten.
Begränsningar i jakträtten
Det är endast tillåtet att jaga på egen mark eller på mark där man genom avtal eller genom tillstånd från markägaren fått rätt att jaga. Att jaga utan jakträtt är straffbart. I jakträtten ingår rätten att tillgodogöra sig vilt som omhändertas alternativt påträffas dött vid andra sammanhang än vid jakt. Undantag görs i de fall där viltet utgör utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla djurarter. Dessa tillfaller istället staten.
Vid jakt får endast de vapen användas som regeringen föreskriver och jakten får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. För att få bedriva älgjakt krävs licens från länsstyrelsen och det är tillåtet endast inom det licensområde som länsstyrelsen har registrerat. Jakt efter älgkalv är dock undantaget och får ske utan licens.
Jaktåret och jakträttsavtalet
I Sverige omfattar jaktåret tiden 1 juli tom den 30 juni. När upplåtelsen gäller för en längre tid än ett år skall avtalets alltid sägas upp för att det skall upphöra att gälla vid avtalstidens slut. Görs inte det förlängs jakträtten på samma tid som upplåtelsetiden, dock längst fem år. Om ingen längre uppsägningstid har avtalats, skall avtalet sägas upp senast sex månader före avtalstidens slut. Ett avtal som gäller tills vidare skall upphöra att gälla vid det månadsskifte som inträder närmast sex månader efter uppsägningen. För att få jaga måste man i regel betala en jakträttsavgift. Avgiften skall oftast betalas till fastighetsägaren före jaktårets början. Jaktarrendatorn ansvarar för att avgifter till viltvårdsföreningen och statliga avgifter för fällda djur betalas.
En markägare kan även upplåta jakträtt som en korttidsupplåtelse, t.ex. per dag eller vecka. Sådana korttidsupplåtelser är vanliga vid jakt av småvilt i Norrland, exempelvis ripjakten. Även i Syd- och Mellansverige förekommer korttidsjakt i mindre omfattning på statlig och kommunal mark. Sådana korttidsjakter är ofta den enda möjligheten för nyblivna, marklösa jägare att kunna bedriva sin hobby. Under sådana jakter jagar man under en begränsad period genom att lösa jaktkort. En marklös jägare har dock möjlighet att jaga som jaktgäst hos en markägare eller jaktarrendator, men har då inte del i bytet.