När någon dör är den allra vanligaste situationen att den dödes familj och andra släktingar ärver dennes egendom eller kvarlåtenskap, som det ofta brukar benämnas. Var den döde gift vid sin bortgång är det vanligtvis i första hand dennes make eller maka som ärver kvarlåtenskapen. I andra hand är det normalt sett den dödes barn eller andra avkomlingar (barnbarn och så vidare) som ärver. Finns det inga avkomlingar är det huvudsakligen den dödes föräldrar som ärver, ifall föräldrarna överlevt sitt barn. Skulle även föräldrarna vara avlidna, är det företrädesvis den dödes eventuella syskon som ärver den dödes tillgångar. Är också syskonen döda, kan det istället bli aktuellt för deras avkomlingar att ärva den dödes egendom. Finns varken den dödes föräldrar, syskon eller avkomlingar till syskon i livet är det möjligt för den dödes mor- eller farföräldrar att ärva kvarlåtenskapen. Är inte heller mor- eller farföräldrar i livet, kan det bli aktuellt att deras barn får ärva den dödes kvarlåtenskap.
Den ovanstående beskrivningen av vilka personer som har arvsrätt efter en avliden är något förenklad och kan kompliceras av en mängd skäl. Exempelvis kanske den döde inte har några avkomlingar, den dödes ena förälder är avliden medan den andra föräldern lever, det finns flera levande syskon till den avlidne och så vidare i dylika fall varierar det beroende på omständigheterna exakt hur kvarlåtenskapen skall fördelas. Helt kortfattat kan det i alla fall sägas att de släktingar som enligt lagstiftningen kan ha rätt att ärva en avlidens kvarlåtenskap är dennes make/maka, den dödes barn och efterföljande avkomlingar, den dödes föräldrar, den dödes syskon samt deras avkomlingar, den dödes mor- och farföräldrar samt den dödes morbror, moster, farbror eller faster. Det skall betonas att avkomlingar till den dödes morbror/moster/farbror/faster inte kan träda i sin förälders ställe, ifall denne är avliden, och att den dödes kusiner därmed alltså inte har lagstadgad arvsrätt. Att notera är även att ifall den avlidne levde i ett samboförhållande vid sin död, så har inte heller sambon någon arvsrätt enligt gällande lagstiftning.
De ovannämnda reglerna rörande arvsrätt kan i viss mån sättas ur spel ifall den döde upprättat ett testamente. Genom ett testamente kan man själv bestämma vilken eller vilka personer som skall tilldelas ens egendom när man dör. Det är därmed möjligt att testamentera sin kvarlåtenskap åt exempelvis kusiner eller andra mer avlägsna släktingar alternativt till vänner, organisationer etcetera. Det skall nämnas att det dock finns vissa begränsningar i rätten att testamentera bort sin egendom; bland annat har den dödes avkomlingar alltid rätt till sin så kallade laglott och en eventuell make/maka har också alltid rätt att ur kvarlåtenskapen få ut egendom till ett visst värde.
Finns det inga personer som har lagstadgad arvsrätt och har den avlidne inte heller upprättat ett testamente där kvarlåtenskapen fördelas, så tillfaller den dödes egendom Allmänna arvsfonden. Allmänna arvsfonden är en fond som är statligt kontrollerad. Det är myndigheterna Arvsfondsdelegationen och Kammarkollegiet som hanterar Allmänna arvsfondens rätt till den avlidnes kvarlåtenskap och styr vad som sker med de tillgångar som kommer in till fonden. Allmänna arvsfondens pengar används framförallt till välgörenhetsändamål pengarna delas främst ut till organisationer som på olika sätt arbetar med att förbättra barn och ungdomars situation eller bedriver verksamhet som syftar till att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning.