Uppsåt är ett juridiskt begrepp som behandlas utförligt inom straffrätten. Begreppet kan vara relativt svårtolkat, men något förenklat kan man säga att uppsåt innebär avsikt. När någon handlar med uppsåt handlar denne med en avsikt att göra något eller att åstadkomma en viss effekt. Exempelvis kan man säga att den som slår någon annan har uppsåt till att den som blir slagen skall skadas. Uppsåt brukar skiljas från oaktsamhet, vilket innebär att man inte hade avsikt att orsaka den effekt som har uppkommit. Exempelvis kan någon vara oaktsam om denne cyklar fort och inte ser sig om och därför råkar köra på någon annan. Avsikt att skada någon saknas, varför uppsåt inte föreligger. Däremot kan det vara oaktsamt att cykla fort utan att ha uppsikt.
Uppsåt är inte lika viktigt inom skadeståndsrätten som inom straffrätten. Anledningen härtill är att huvudregeln inom skadeståndsrätten är att skadestånd uppkommer redan vid oaktsamhet. Enligt huvudregeln uppkommer nämligen skadestånd då någon genom oaktsamhet orsakar någon annan person- eller sakskada. Eftersom den som har uppsåt per definition också har varit oaktsam blir uppsåtsbegreppet inte lika intressant inom den skadeståndsrättsliga diskussionen. Detta då det är mycket svårare att bevisa att uppsåt förelåg jämfört med att bevisa oaktsamhet.
I vissa fall blir uppsåt mer intressant. Exempelvis skall, enligt huvudregeln, den som orsakar en ekonomisk skada genom brott ersätta skadan. Denna regel har tolkats som att det i regel krävs att skadan har uppkommit genom brott, men det krävs inte alltid brott för att ersättning skall utgå. Vid ekonomiska skador kan uppsåt därför bli mer intressant. Detta beror på att uppsåt kan i många fall vara avgörande för om brott har begåtts eller inte. Det är dock viktigt att uppmärksamma att uppsåt inte alltid krävs för att ett brott skall föreligga. Det finns också situationer då brott kan begås genom oaktsamhet. Huruvida uppsåt eller oaktsamhet krävs för att brott skall föreligga är irrelevant då det gäller tillämpningen av den skadeståndsrättsliga regeln. Så länge skadan har orsakats genom brott föreligger skadeståndsskyldighet, oavsett om brottet har begåtts med uppsåt eller inte.
Uppsåt kan också spela roll vid bedömningen av rätt till så kallad kränkningsersättning. Kränkningsersättning är en särskild form av skadestånd som kan utgå då någon har blivit allvarligt kränkt genom ett brottsligt angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära. Även här kan uppsåt få betydelse eftersom många av de brott som krävs för att ett allvarligt angrepp av nämnt slag skall föreligga är uppsåtsbrott. Dock är det viktigt att uppmärksamma att även vissa oaktsamhetsbrott kan föranleda kränkningsersättning. Exempelvis kan kränkningsersättning komma att utgå vid vållande till kroppsskada, åtminstone om skadan är allvarlig, eller vid vållande till annans död.
Uppsåt kan även bli aktuellt vid så kallat chikanöst beteende. Med detta avses situationer då någon begår en handling som annars är tillåten i syfte att orsaka skada eller obehag för den som utsätts. I vanliga fall leder som sagt sådant beteende inte till skadestånd men när sådant kvalificerat otillbörligt beteende är för handen har man ansett det vara riktigt att skadestånd skall uppkomma.
I situationer då det finns flera skadevållare har varit oaktsamma kan uppsåt också få betydelse. I sådana situationer brukar nämligen de skadeståndsskyldiga svara solidariskt för skadeståndet. Med detta menas att den skadelidande kan utkräva hela skadeståndet av vem som helst av de skadeståndsskyldiga. Den som i en sådan situation måste betala hela skadeståndet kan sedan regressvis kräva de andra skadeståndsskyldiga på deras del av skadeståndet. Om inte alla skadeståndsskyldiga har handlat uppsåtligen kan dock jämkning komma att bli aktuellt. Detta innebär att skadeståndsansvaret sätts ned för någon av parterna så att någon annan får betala en större del. Vid sådan jämkning tar man framförallt hänsyn till graden av vållande. Om exempelvis en person har handalt uppsåtligen och en annan person har handlat oaktsamt anses det vara rimligt att den som har handlat uppsåtligen får bära en större del av ansvaret.