För att en arbetstagares anställning ska kunna sägas upp krävs det saklig grund. Denna sakliga grund kan antingen härröra från verksamhetsrelaterade förhållande, det vill säga brist på arbete, eller från personliga förhållanden. I denna artikel kommer uppsägningar på grund av arbetsbrist att behandlas.
Arbetsdomstolen gör sällan någon rättslig bedömning beträffande kravet på saklig grund när anledningen till en uppsägning är arbetsbrist. Rättsläget kan sägas vara att uppsägningar som inte beror på den anställdes personliga förhållanden definitionsmässigt är sakligt grundade. Anledningen till att domstolen har tagit denna ställning är främst att uppsägningar på grund av arbetsbrist är skyddade genom regler om turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning. Dessa regler fungerar alltså som ett slags skydd mot godtyckliga uppsägningar på grund av arbetsbrist. Turordningen begränsar arbetsgivarens möjlighet att skönsmässigt välja vem som ska lämna vid en nedskärning och företrädesrätten till återanställning ger en arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist företräde då arbetsgivaren ska nyanställa.
Vidare anses det vara upp till arbetsgivaren att bedöma huruvida det föreligger ett behov av att göra inskränkningar i verksamheten som får till följd att arbetsbrist uppstår. Detta innebär att domstolen exempelvis inte gör företagsekonomiska bedömningar för att utröna om det verkligen föreligger arbetsbrist. Påstår arbetsgivaren att det föreligger arbetsbrist tar domstolen ofta det för gott.
När det inte är stora nedskärningar som föranleder arbetsbristen, exempelvis att det endast rör sig om enstaka arbetstagare som sägs upp på grund av arbetsbrist, finns det dock utrymme att göra en slags bevisprövning för att avgöra huruvida arbetsbrist verkligen föreligger. I korthet går bevisprövningen ut på att ju starkare skäl en arbetstagare visar för att uppsägningen beror på något annat än arbetsbrist, desto starkare är kravet på arbetsgivaren att visa att uppsägningen verkligen är företagsekonomiskt grundad. I en sådan situation sker vanligtvis en närmare granskning av de åberopade företagsekonomiska skälen än vad det görs vid stora nedskärningar.
Även om domstolen vanligtvis inte närmare granskar anledningen till att arbetsbrist påstås föreligga måste dock arbetsgivaren kunna visa något slags underlag för sitt påstående. I samband med detta har domstolen emellanåt underkänt uppsägningar på grund av arbetsbrist. Uppsägningarna har främst underkänts då de har vidtagits i förebyggande syfte. Ett exempel på uppsägning i förebyggande syfte skulle kunna vara att arbetsgivaren har velat gardera sig för eventuella minskningar i försäljningen, trots att orderingången är fullt normal och inget tyder på att läget kommer att ändras. Tidpunkten för bedömningen av om arbetsbrist föreligger är vid uppsägningstillfället.