Uppsåt och oaktsamhet


Inom juridiken talar man ofta om begrepp såsom uppsåt, vårdslöshet eller oaktsamhet. Dessa termer nämns ibland även på latin; exempelvis kan man då höra talas om dolus (uppsåt/avsikt) samt culpa (vårdslöshet). Huruvida en person agerat eller utfört en viss handling med uppsåt eller oaktsamhet är av betydelse inom flera olika juridiska områden. Inom civilrätten används termerna uppsåt och vårdslöshet framförallt när det gäller skadeståndsfrågor. Inom straffrätten är det av vikt huruvida en person agerat med uppsåt eller oaktsamhet då ett misstänkt brott begåtts. Som huvudregel krävs uppsåt hos gärningsmannen för att en gärning skall anses utgöra ett brott, men ibland räcker det med oaktsamhet. Har exempelvis en person dödat en annan person genom en ren olyckshändelse, så utgör det vanligtvis inget brott. Har personen dödat den andre med uppsåt, så kan det dock vara fråga om brottet mord. Har istället dödandet skett genom gärningsmannens oaktsamhet, kan agerandet utgöra brottet vållande till annans död. Det är alltså så att man skiljer på vad som kallas för objektiva och subjektiva rekvisit inom straffrätten. Objektiva rekvisit består av ett faktiskt agerande; till exempel att A dödar B. Det subjektiva rekvisitet, däremot, utgörs av vilken avsikt A hade med sitt agerande (exempelvis ifall A verkligen avsåg att döda B).

Att lägga märke till är att oaktsamhet och vårdslöshet i viss mån kan innebära olika saker, även om de delvis är synonyma begrepp. Oaktsamhet är en term som främst används inom straffrätten, medan vårdslöshet oftast används inom civilrätten. Det uppställs något varierande krav på den grad av oaktsamhet/vårdslöshet som krävs för att ansvar skall kunna göras gällande inom de olika rättsområdena. Vad gäller uppsåt, så är det ett begrepp som används inom både civil- och straffrätt. Nämnvärt är att det finns olika former av uppsåt (så kallat direkt uppsåt, likgiltighetsuppsåt, etcetera). Vad innebär då alla dessa termer egentligen i praktiken?

Att man uppsåtligen (med avsikt) utför en viss gärning är förhållandevis lätt att förstå vad det innebär. Det kan dock uppstå frågor kring när man har haft ”tillräckligt” med uppsåt till ett visst agerande, för att agerandet faktiskt skall kunna bedömas som uppsåtligt. Det är delvis detta som har lett till att man inom juridiken talar om olika slags uppsåt. Exakt vad alla dessa olika slags uppsåt innebär skall inte i detalj diskuteras här. Det kan dock nämnas att det emellanåt kan vara svårt att dra gränsen mellan ”svagare” former av uppsåt och oaktsamhet hos en gärningsman. I samband med vissa brott gäller också att det kan röra sig om ”vanlig” oaktsamhet eller grov oaktsamhet – då måste man även avgöra när gärningsmannens oaktsamhet kan anses som grov. Slutligen kan det ibland vara svårt att avgöra när det rör sig om oaktsamhet respektive en ren olyckshändelse. Med olyckshändelse åsyftas ungefärligt att det rör sig om en händelse som inträffar utan att någon har avsett det eller haft någon större förmåga att påverka händelseförloppet. Emellanåt kan en olyckshändelse förstås ändå inkludera viss oaktsamhet från gärningsmannens sida, utan att agerandet bedöms utgöra så allvarlig oaktsamhet att det är brottsligt.

Helt kortfattat skall något sägas angående mer exakt vad som utgör sådan oaktsamhet eller grov oaktsamhet hos gärningsmannen som innebär att det i vissa fall kan bli fråga om ansvar för brott. Vad som bedöms utgöra ”tillräckligt mycket” oaktsamhet bedöms delvis från fall till fall, beroende på situationen och på vilken brottsrubricering som kan tänkas vara aktuell. Rent generellt sett krävs dock ofta att gärningsmannens agerande inneburit någon form av mer eller mindre medvetet risktagande eller grovt slarv alternativt att gärningsmannen inte varit så uppmärksam på situationen som kan krävas. Exempelvis; ifall gärningsmannen låtit bli att laga en maskin trots att denne visste att maskinen var trasig och därmed potentiellt skulle kunna utgöra en fara för andra – orsakar den trasiga maskinen därefter en annan människas död, så skulle gärningsmannen potentiellt kunna dömas för vållande till annans död, eftersom denne då av oaktsamhet orsakat den avlidnes död. Ett annat exempel kan vara att en person kör för fort i dåligt väglag, vilket resulterar i att en annan person blir påkörd och skadad. Också detta agerande utgör ett risktagande från gärningsmannens sida. När anses då oaktsamhet vara grov? Typiskt sett krävs det att agerandet inneburit ett medvetet risktagande av allvarligt slag, att gärningsmannen varit alkohol- eller drogpåverkad trots att situationen krävt särskild uppmärksamhet eller skicklighet, att agerandet inneburit allvarliga skador, alternativt att gärningsmannen på något annat sätt gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.

Bläddra bland juridiska artiklar