Det är inte ovanligt att det är fler parter som gör sina anspråk gällande vid en konkurs. För att kunna lösa detta behöver man veta i vilken ordning anspråken skall prioriteras. Innan vi går närmare in på vilka omständigheter som är viktiga för att lösa konflikter av detta slag kan det vara påkallat att kort gå igenom konfliktens grundstruktur. För att det skall föreligga en konflikt vid en konkurs krävs att det finns tre aktörer inblandade. Det krävs en borgenär, det vill säga den som har ett krav på betalning från gäldenärens förmögenhet. För det andra krävs det just en gäldenär, med andra ord den som är skyldig något till borgenären. Och för det tredje krävs det en tredje part som också gör gällande en rätt.
När gäldenären har gått i konkurs kan vi praktiskt taget vara säkra på att det finns borgenärer som väntar på att få sina fordringar täckta. När det gäller fordringar är det viktigt att hålla i åtanke att dessa riktar krav på gäldenärens totala förmögenhetsmassa. De skiljer sig således något från sakrättsanspråk som hävdar en rätt till en bestämd sak. Hur löser man då en konflikt där gäldenären har gått i konkurs, där fordringsägarna ställer krav på betalning och där en tredje part härleder en sakrätt från den konkurssatte gäldenären?
För att få klarhet i vems anspråk som får företräde behöver vi titta närmare på vad sakrätten bygger på. Om tredje part gör gällande en nyttjanderätt till en sak kan nyttjanderätten i vissa fall utgöra en något svagare sakrätt än om tredje part skulle basera sitt sakrättsanspråk på exempelvis äganderätt. Om vi utgår från att sakrättsanspråket baseras på äganderätt ger man normalt sakrätter företräde framför borgenärernas anspråk om ett antal kriterier är uppfyllda. Det krävs i första hand att det finns ett giltigt avtal på vilket parten baserar sin äganderätt. Om avtalet inte är giltigt föreligger, som bekant, ingen rätt alls. I förlängningen innebär det att det inte heller föreligger någon konflikt mellan tre parter. Vidare krävs det normalt att den som gör anspråk på en sakrätt har saken i sin besittning. Krav på besittning kan dock under vissa fall frångås; för att få reda på vad som gäller i det enskilda fallet behöver man titta på vilket slags sak det rör sig om.
Om det då rör sig om en konkurs kan man behöva titta närmare på villkoren i avtalet. Avtalet kan vara giltigt till formen, men omständigheterna i det enskilda fallet kan ge anledning att ta tillbaka föremålet i avtalet och återföra det till den totala förmögenhetsmassan och om möjligt öka utdelningen till de enskilda fordringsägarna.