I svensk rätt finns fyra olika misstankegrader som kan bli aktuella då ett brott har begåtts. Dessa är kan misstänkas, skäligen misstänkt, på sannolika skäl misstänkt samt tillräckliga skäl för åtal. Misstankegraderna har betydelse för till exempel vilka tvångsmedel som får användas mot den misstänkte personen. I denna artikel ska misstankegraden tillräckliga skäl för att väcka åtal behandlas.
Tillräckliga skäl för att väcka åtal är den högsta graden av brottsmisstanke i svensk rätt. Då tillräckliga skäl för åtal föreligger ska åklagaren på objektiva grunder kunna förvänta sig en fällande dom i domstol. För att uppnå denna grad av misstanke måste det alltså finnas starka och tydliga bevis som talar för att det är just den misstänkte personen som begått det aktuella brottet.
Det åklagaren som bedömer om misstankegraden är uppnådd och det alltså finns tillräckliga skäl för att väcka åtal mot den misstänkte personen. För att avgöra om det finns tillräckliga skäl för att väcka åtal gör åklagaren en prövning i två steg. Först tar han eller hon ställning till om den aktuella gärningen faktiskt innefattar ett brott, alltså om den handling som den misstänkte personen har företagit innebär en otillåten (brottslig) gärning. I det här första steget måste åklagaren ta hänsyn till alla omständigheter som kan göra att handlingen inte var otillåten (och alltså inte innefattade ett brott). Exempel på sådana omständigheter som kan göra att gärningen inte är otillåten är att den misstänkte personen handlade i nöd eller nödvärn.
Steg två i bedömningen om tillräckliga skäl för åtal föreligger är att åklagaren ska pröva hur stark bevisningen för att den misstänkte verkligen har begått gärningen är. För att tillräckliga skäl för åtal ska vara uppnått måste bevisningen vara så stark att åklagaren på objektiva grunder kan förvänta sig en fällande dom. Att åklagaren på objektiva grunder kan förvänta sig en fällande dom innebär att han i bedömningen bara får ta hänsyn till själva bevisningen och inte själv får lägga in till exempel egna, subjektiva värderingar eller olika gissningar i bedömningen. Åklagaren behöver dock inte vara hundraprocentigt säker på att den misstänkte kommer dömas för det aktuella brottet i domstol för att han eller hon på objektiva grunder kan förvänta sig en fällande dom.
Vid denna misstankegrad blir inga nya tvångsmedel gentemot den misstänkte aktuella. Det är dock först då denna grad av misstanke är uppnådd som en åklagare får väcka åtal för brottet (förutsatt att brottet faller under allmänt åtal). Målet med en förundersökning om brott är just att utreda om det finns bevisning som gör att det finns tillräckliga skäl för att väcka åtal mot en person.