Rättshandlingsförmåga är ett grundläggande juridiskt begrepp som innebär att någon har en rättslig handlingsförmåga, d.v.s. har möjlighet att ingå avtal och stå till svars inför domstol. Kort sagt innebär rättshandlingsförmåga en förmåga att själv handha sina rättsliga angelägenheter. Rättshandlingsförmåga kan tillkomma både fysiska personer och så kallade juridiska personer. Juridiska personer är exempelvis aktiebolag, stiftelser och ekonomiska föreningar. Med fysiska personer menas människor.
Rättskapacitet och rättshandlingsförmåga
Rättskapacitet innebär en förmåga att ha rättigheter och skyldigheter. Rättskapacitet tillkommer vidare alla fysiska och juridiska personer. Det är viktigt att skilja mellan rättskapacitet och rättshandlingsförmåga. Rättshandlingsförmågan innebär, som nämnts, att någon har en förmåga att själv vidta olika rättshandlingar. Rättshandlingsförmågan kan därför vara inskränkt, det är däremot inte rättskapacitet som tillkommer alla fysiska personer från födseln och alla juridiska personer. Vidare brukar man säga att den som har rättskapacitet är ett rättssubjekt.
Underåriga
Som nämnts ovan kan någons rättshandlingsförmåga vara inskränkt. Detta innebär att personen inte har full möjlighet att förfoga över sina rättsliga angelägenheter. Hur inskränkt rättshandlingsförmågan är beror på omständigheterna. För det första kan nämnas att den som ännu inte har fyllt arton år anses vara omyndig och har därför en inskränkt rättshandlingsförmåga. Den som är under arton år får inte utan vidare ingå ett avtal eller åta sig förpliktelser och har inte själv rätt att råda över sin egen egendom. Istället är det barnets vårdnadshavare, i regel föräldrarna, som ansvarar för dessa saker.
God man och förvaltare
Vidare kan rättshandlingsförmågan inskränkas om någon på grund av psykisk störning, sjukdom, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande behöver hjälp med att vidta vissa rättshandlingar. I sådana fall kan rätten förordna om en god man. En god man är en person som kan hjälpa personen ifråga att vidta sådana rättshandlingar som den enskilde behöver hjälp med. Om en god man företar en rättshandling utanför det område som den gode mannen enligt rättens förordnande skall handha är den för vilken rättshandlingen har företagits, här kallad den enskilde, inte bunden av handlingen. Detsamma gäller om den gode mannen företar en handling inom förordnandet utan samtycke från den enskilde. Den som har en god man har dock möjlighet att själv vidta rättshandlingar även inom det område som förordnandet gäller. En mer inskränkande åtgärd är förordnande om förvaltare. Förvaltarskap kan förordnas i samma situationer som godmanskap förutsatt att personen inte på egen hand kan råda över sig själv eller sin egendom. En förvaltare får dock inte förordnas om det är tillräckligt att rätten istället förordnar om en god man. Om en förvaltare har förordnats har denne inom förvaltaruppdragets gränser ensam rätt att vidta rättshandlingar för den enskildes räkning. Detta innebär att den som har en förvaltare har en inskränkt rättshandlingsförmåga gällande sådana rättshandlingar som faller inom området för förvaltaruppdraget.
Juridiska personer
Juridiska personer kan få rättskapacitet, d.v.s. bli rättssubjekt, på olika sätt. För kommanditbolag och enkla bolag gäller att rättskapaciteten uppkommer direkt då bolaget bildas. För bland annat aktiebolag och föreningar krävs registrering innan rättskapacitet uppkommer. Vissa offentligrättsliga juridiska personer har rättskapacitet enligt bestämmelser i lag. Om en juridisk person har rättskapacitet har den juridiska personen även rättshandlingsförmåga. Rättshandlingsförmågan utövas av olika organ inom den juridiska personen, exempelvis en VD, styrelse eller delägare. Juridiska personer kan åta sig civilrättsliga förpliktelser och kan således ställas till svars inför domstol. Dock kan en juridisk person i regel inte ådra sig straffrättsligt ansvar.