Rätten att använda sitt eget namn i näringsverksamhet


Huvudregeln inom känneteckensrätten, som bland annat omfattar varumärkes- och firmarätten, är att för att det skall vara möjligt att få skydd för ett kännetecken (och i vissa fall för att man alls skall få lov att använda kännetecknet), så måste kännetecknet ha särskiljningsförmåga och det får därmed inte vara förväxlingsbart med något annat redan existerande kännetecken. Oavsett kraven vad gäller särskiljningsförmåga, så finns det dock en annan grundprincip som fastställer att man alltid har rätt att använda sitt eget släktnamn som kännetecken i sin affärsverksamhet. Det finns även ett visst skydd mot att någon annan obehörigen använder sig av ens släktnamn som kännetecken i sin affärsverksamhet. Bland annat får man vanligen inte utan tillstånd använda sig av någon annans egenartade efternamn, eller ett annat namn som är förväxlingsbart med det.

Oftast utgör de båda ovan nämnda principerna inget problem, men ibland kan det förstås uppstå situationer när principerna är svåra att kombinera – hur skall man då veta vilken regel som tar överhanden när man ämnar bestämma sig för, alternativt vill försöka skydda, ett kännetecken (till exempel ett varumärke eller ett företagsnamn)? För ett lite mer konkret exempel; ifall Sven Svensson vill använda sitt namn som namn på sitt företag, men det finns redan en annan Sven Svensson som också kallar sitt företag för Sven Svensson, vad gäller då? Svaret är, som ganska ofta inom juridiken, att det beror på omständigheterna.

I stora drag kan sägas, att de båda principerna kombineras på följande sätt: Redan existerande kännetecken kan vara skyddade antingen genom registrering eller genom inarbetning. Vid registrering är kännetecknet skyddat mot att andra använder ett kännetecken som anses förväxlingsbart med det i en affärsverksamhet i samma bransch eller för samma varor som det är registrerat för. Vid inarbetning är kännetecknet skyddat mot att andra använder ett förväxlingsbart kännetecken i samma bransch eller för samma varor i det geografiska område där inarbetningen har uppnåtts. Man kan därför aldrig registrera ett kännetecken som anses förväxlingsbart med ett redan existerande. Inte heller att enbart använda ett kännetecken som anses förväxlingsbart med ett redan existerande är tillåtet.

I det nämnda exemplet med Sven Svensson skulle följaktligen utfallet vara så att ifall de båda Sven Svensson inte är verksamma inom samma geografiska område eller inom samma bransch, så finns det sannolikt inget hinder mot att även Sven Svensson nr. 2 benämner sitt företag Sven Svensson – dock får inte Sven Svensson nr. 2 exempelvis agera vilseledande och antyda att hans företag hör samman med Sven Svensson nr. 1 och hans sedan tidigare etablerade företag. Om de båda Sven Svensson däremot bedriver affärsverksamhet inom samma geografiska områden och dessutom samma bransch, så är det möjligt att Sven Svensson nr. 2 inte skulle få lov att döpa sitt företag till Sven Svensson, då det skulle kunna anses vara förväxlingsbart med Sven Svensson nr. 1:s företagsnamn och användandet därmed inte är i enlighet med god affärssed. Ifall det företag Sven Svensson nr. 1 bedriver därutöver också är mycket välkänt är det ännu mindre troligt att Sven Svensson nr. 2 skulle tillåtas att kalla sitt företag för Sven Svensson, eftersom välkända och välrespekterade kännetecken alltid åtnjuter ett visst extra skydd.

Bestämmelserna kring att ett kännetecken inte får vara vilseledande, kan ibland orsaka särskilda svårigheter när det gäller användningen av namn som kännetecken. Detta kan gälla till exempel när rättighetsinnehavaren licensierar ut rättigheterna till det aktuella kännetecknet, eller när en försäljning sker av kännetecknet eller av en affärsverksamhet där kännetecknet ingår – det kan alltså ibland anses vilseledande att någon bedriver affärsverksamhet under eller i samband med någon annans namn. Speciellt vad gäller firmanamn, så kan det sägas finnas en så kallad sanningsprincip; firman skall alltså spegla den faktiska verkligheten.

I samband med det här kan också nämnas att en firma inte får säljas separat, utan endast i samband med försäljning av den näringsverksamhet där firman används. Säljer man en affärsverksamhet anses firman som huvudregel ha sålts tillsammans med den, om inte annat avtalats. Detta gäller dock inte när firman innehåller just säljarens namn.

Bläddra bland juridiska artiklar