I Sverige är grundprincipen att man har rätt att fortsätta arbeta fram till dess att man fyllt 67 år. Mer specifikt, så definieras denna rättighet som att man som huvudregel har rätt att kvarstå i sin anställning till utgången av den månad då man fyller 67 år. Att lägga märke till är emellertid att det inte finns någon egentlig bestämd pensionsålder i Sverige, även om regeln om rätt att kvarstå i arbete fram till 67 års ålder kanske indirekt innebär att många väljer att gå i pension just vid den åldern. Det kan vidare finnas exempelvis kollektivavtal eller andra avtal som ger en rätt för arbetstagare att gå i pension tidigare än vid 67 års ålder. En arbetstagare kan förstås även direkt komma överens med sin arbetsgivare om att arbeta längre eller gå i pension tidigare som arbetstagare har man självfallet även alltid möjligheten att sluta på sitt arbete genom att säga upp sig på sedvanligt sätt.
Det faktum att man som grundregel har rätt att arbeta till dess att man har fyllt 67 år innebär förstås inte att alla faktiskt arbetar så länge och inte heller att alla slutar arbeta när de har uppnått denna ålder. Det som antagligen har allra störst påverkan på i vilken ålder man väljer att gå i pension är möjligheten att faktiskt få pension utbetalad. Pensionssystemet i dagens samhälle är inte alltid helt lätt att förstå sig på. Pensionen består av olika delar; man kan ha privat pensionsförsäkring, man får allmän pension från staten (vilken i sin tur består av inkomstpension, premiepension och eventuellt tilläggspension), man kan ha rätt till avtals- och tjänstepension från sin arbetsgivare och så vidare. En privat pensionsförsäkring betalas i huvudsak ut enligt villkoren i det specifika avtalet vanligt är att det går att börja ta ut pengar i samband med att man fyller 55 år. När man kan ta ut sin tjänstepension beror delvis på vad som avtalats, vanligt är att det kan ske vid 55 eller 65 års ålder. Den allmänna pensionen går att ta ut från och med den månad som man fyller 61 år. Följaktligen börjar många tänka på att pensionera sig i 60-årsåldern; att gå i pension när man är 65 år gammal har länge varit bland det allra vanligaste.
Att man har rätt att arbeta till dess att man fyllt 67 år är ett resultat av den lagstiftning som finns rörande anställningsskydd så länge en arbetstagare är under 67 år gammal kan en arbetsgivare därmed som huvudregel inte säga upp en arbetstagare enbart med hänvisning till att denne är för gammal. I och med att man fyllt 67 år, så innebär det dock att somliga av reglerna angående anställningsskydd inte längre tillämpas på samma sätt som tidigare; är man över 67 år så får man i viss mån ett sämre anställningsskydd. I och med att man fyllt 67 år har man endast rätt till en månads uppsägningstid. Vid denna ålder har man inte längre så kallad företrädesrätt till återanställning ifall man tidigare blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Man har inte heller längre rätt till anställning med högre sysselsättningsgrad, om det är så att man arbetar deltid. I samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist har man vidare inte längre förtur till att kvarstå i anställningen på grund av att man har varit anställd längre än andra arbetstagare. När en arbetstagare är över 67 år gammal blir det också lättare för arbetsgivaren att träffa avtal om tidsbegränsad anställning med denne, istället för att avtala om tillsvidareanställning som annars är normen.
Är situationen sådan att arbetsgivaren önskar att en arbetstagare skall avsluta sin anställning när rätten att kvarstå i anställning upphör, vid utgången av den månad då arbetstagaren fyller 67 år, så är arbetsgivaren skyldig att ge arbetstagaren besked om detta i skriftlig form åtminstone en månad i förväg.
Avslutningsvis skall begreppet sjukpension helt kort nämnas. Denna term används dock officiellt inte längre, utan numera talar man om sjukersättning. Man kan beviljas sjukersättning från och med det att man fyllt 30 år och fram till dess att man fyller 65 år, förutsatt att man har allvarligt nedsatt arbetsförmåga med anledning av sjukdom eller dylikt. Är ens arbetsförmåga i princip helt nedsatt kan man få hel sjukersättning. Situationen kan exempelvis vara sådan att en arbetstagare plötsligt blir allvarligt sjuk, vilket leder fram till att denne beviljas hel sjukersättning utan någon tidsbegränsning. Det framstår förstås i ett sådant fall som orimligt att arbetstagaren skall kvarstå i sin anställning. I en dylik situation har arbetsgivaren därför möjlighet att, då denne får kännedom om beslutet om sjukersättning, skriftligen meddela arbetstagaren att anställningen skall upphöra.