Rätt till offentlig försvarare


En offentlig försvarare är en person som utsetts av en domstol för att hjälpa den misstänkte under utredningen av det brott som han eller hon misstänks för samt under och efter en eventuell huvudförhandling. Alla personer som är misstänkta för brott får själva anlita en försvarare som ska hjälpa honom eller henne under rättsprocessen, men det är bara i vissa fall som en misstänkt har en rätt att få en offentlig försvarare utsedd åt sig. Utgångspunkten är att det är den misstänkte själv som ska anlita en försvarare. Offentlig försvarare utses bara i vissa, lite allvarligare, fall för att garantera att den misstänkte inte står utan hjälp av en juridiskt kunnig person då han eller hon ska utforma sitt försvar. Låt oss nu gå igenom de fall då en offentlig försvarare kan utses.

Det första fallet då en misstänkt person har rätt att få en offentlig försvarare utsedd av domstol är då den misstänkte har blivit anhållen eller häktad (vilket innebär att en domstol, alternativt åklagare eller polis, kommit fram till att den bevisning som finns gör att den misstänkte är skäligen misstänkt för brott). I dessa fall förordnas dock inte en offentlig försvarare automatiskt, utan den misstänkte måste själv begära att en offentlig försvarare ska utses åt honom eller henne.

Det andra fallet då en misstänkt person kan få en offentlig försvarare är då han eller hon misstänks för ett brott för vilket det lägsta föreskrivna straffet är sex månaders fängelse. I straffskalan för brottet får det alltså inte finnas ett lägre straff än fängelse i sex månader. Dessa fall anses generellt vara så allvarliga att den misstänkte bör få en försvarare. Även i detta fall måste dock den misstänkte själv begära att en domstol ska utse en offentlig försvarare åt honom eller henne.

Det tredje fallet då en offentlig försvarare ska utses åt en person som är misstänkt för brott är då den misstänkte, med hänsyn till utredningen i brottet, har ett behov av en offentlig försvarare. Det är dock bara i undantagsfall som man anser att en misstänkt person har behov av en offentlig försvarare på grund av utredningen i brottet. När en offentlig försvarare ska utses enligt denna bestämmelse går dock inte att säga generellt, utan en individuell bedömning måste göras i varje enskilt fall. Vid bedömningen om en offentlig försvarare ska utses eller inte tas hänsyn till bland annat:

• Om den misstänkte kan få rättshjälp istället. Rättshjälp kan ersätta hans eller henens behov av en offentlig försvarare.
• Den misstänktes personliga förutsättningar för att själv kunna ta hand om sitt försvar. Här tas hänsyn till bland annat det faktum att åklagaren även är skyldig att ta upp sådana omständigheter som talar till den misstänktes fördel.
• Om den misstänkte erkänt eller förnekat det aktuella brottet. Har den misstänkte erkänt brottet har han eller hon oftast inget behov av en offentlig försvarare. Har han eller hon dock förnekat brottet anses behovet av en offentlig försvarare ofta vara ganska starkt.

Det fjärde fallet då en misstänkt person har rätt till en offentlig försvarare är i sådana fall då det finns en tvekan om vilken påföljd som ska väljas för det brott som den misstänkte misstänks ha begått. För att rätt till en offentlig försvarare ska föreligga i detta fall krävs dock att det finns anledning att döma till en annan påföljd än böter eller villkorlig dom, eller böter och villkorlig dom tillsammans. Den misstänkte har i detta fall rätt till en offentlig försvarare, eftersom en sådan kan vara en garanti för att alla relevanta omständigheter som får betydelse för valet av påföljd kommer fram och beaktas av rätten. Då det ska avgöras om en misstänkt har rätt till en offentlig försvarare i detta fall måste ett preliminärt påföljdsval göras. Det preliminära påföljdsvalet görs med grund i stämningsansökan. Omständigheter som kan göra att den misstänkte har rätt till offentlig försvarare enligt denna bestämmelse är då den misstänktes personliga förhållanden gör påföljdsfrågan svårbedömd samt i fall då lagstiftningen har ändrats och därmed gör att det råder tveksamhet i påföljdsfrågan.

Det femte fallet då en person som är misstänkt för brott har rätt till en offentlig försvarare är då det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till ”vad målet rör” som talar för att den misstänkte ska få en offentlig försvarare utsedd. Personliga förhållanden som kan göra att den misstänkte har rätt till en offentlig försvarare är till exempel då den misstänkte är gammal, allvarligt sjuk eller har något annat allvarligt handikapp. Situationer då en misstänkt person har rätt till en offentlig försvarare med hänsyn till ”vad målet rör” är till exempel då sakförhållandena är väldigt komplicerade och den misstänkte har förnekat brottet.

I fall tre – fem behöver den misstänkte inte begära att få en offentlig försvarare utsedd, utan ett beslut att utse en offentlig försvarare ska fattas av rätten utan någon särskild begäran. Har den misstänkte redan anlitat en egen försvarare ska dock ingen offentlig försvarare utses.

Bläddra bland juridiska artiklar