Reglerna om psykiatrisk tvångsvård hör hemma inom området för hälso- och sjukvård, till skillnad från tvångsvård av unga och missbrukare som hör till socialtjänstens ansvarsområde. Psykiatrisk tvångsvård ska också skiljas från den rättspsykiatriska tvångsvården som domstol utdömer till psykiskt störda lagöverträdare.
Förutsättningar för tvångsvård
Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning. Vid bedömning av om störningen är att anse som allvarlig tar man både hänsyn till vilken störning det är och hur stor personlighetsförändring den medför. Man tar också hänsyn till exempelvis risken för återfall om patienten inte ges vård. Som exempel på vad som anses utgöra allvarlig psykisk störning kan nämnas allvarliga depressioner med självmordstankar och psykostillstånd med symptom som vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Även psykoser orsakade av alkohol- eller narkotikamissbruk anses utgöra en allvarlig psykisk störning, likaså allvarlig demens och vissa invalidiserande neuroser.
Det krävs också att patienten är i stort behov av vård och att denna endast kan ges antingen genom kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård på sjukhus (sluten psykiatrisk tvångsvård) eller genom uppsättning av särskilda villkor (öppen psykiatrisk tvångsvård). Man ska också ta hänsyn till om den allvarliga psykiska störningen utgör en fara för någon annans hälsa. Slutligen krävs det som utgångspunkt att patienten motsätter sig den föreslagna vården. Samtyckesbedömningen är dock problematisk eftersom personen på grund av sitt psykiska tillstånd ofta är ur stånd både att lämna sitt samtycke och att uttryckligen motsätta sig vård. Av denna anledning kan det bli fråga om komplicerade bedömningar kring hypotetiskt samtycke och trovärdighet när samtyckeskravet utreds. Det finns också möjlighet att frivillig vård övergår till tvångsvård om ovanstående förutsättningar är uppfyllda och det dessutom finns risk att patienten kan komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan på grund av den psykiska störningen.
Hur fattas beslutet?
För att tvångsvård ska kunna inledas krävs det att en läkare direkt efter en undersökning av patienten skriver ett läkarintyg i vilket det framkommer att förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda och på vilket sätt. När intyget är utfärdat får patienten kvarhållas till dess att beslut om en eventuell intagning för sluten psykiatrisk tvångsvård har fattats. Det är chefsöverläkare vid en enhet för psykiatrisk vård som fattar ett beslut om intagning och detta ska ske senast ett dygn efter att patienten kom till den vårdinrättning vid vilken läkarintygen utfärdades. Om cheföverläkaren anser att patienten kommer att behöva tvångsvårdas mer än 4 veckor efter beslutet om intagning ska en ansökan om detta skickas till Förvaltningsrätten inom denna tid. Ansökan ska bland annat innehålla uppgifter om tvångsvården ska vara öppen eller sluten. Förvaltningsrätten får lämna medgivande till att vården ska fortgå i högst fyra månader från intagningen men får sedan, efter fler ansökningar, godkänna vård för upp till sex månader åt gången.
Vårdens innehåll och syfte
Sluten psykiatrisk tvångsvård ger under vissa förutsättningar möjlighet att med tvång kvarhålla patienten på ett visst område, kortvarigt spänna fast patienten och annat som anses vara nödvändigt för att möjliggöra vård av patienten och andra intagna. Huvudregeln är dock alltid att tvångsåtgärderna ska stå i proportion till vårdbehovet och att vården ska syfta till att få patienten att inse sitt eget vårdbehov och ta emot vården på frivillig väg.
Öppen psykiatrisk tvångsvård, där patienten vistas utanför sjukhusinrättningen, kan innehålla bestämmelser om exempelvis medicinering, boendeförhållanden, förbud mot användande av berusningsmedel m.m. Om patienten inte följer de uppsatta reglerna kan vården övergå till att bli sluten.
Vårdens upphörande
Tvångsvården ska upphöra när det inte längre finns förutsättningar för den, detta ska övervägas kontinuerligt. Vården upphör också om ansökningar eller beslut inte inkommit inom de tidsramar som finns uppsatta.