Sverige har vad man skulle kunna kalla ett tredelat pensionssystem. Till den allmänna pensionen hör den inkomstgrundade ålderspensionen och garantipensionen. Vidare finns tjänstepensionen och slutligen det enskilda pensionssparandet. Inom skatterätten betraktas pensionen i princip som den lön man får för sitt arbete, men förstås med den stora skillnaden att pensionen först betalas ut när man har slutat. Det är emellertid inte bara pensionen som skall beskattas utan även medel man får på grund av en eventuell pensionsförsäkring. Här skall i korta drag beskattningen av dessa förklaras, tillsammans med några närliggande frågor kring andra försäkringar.
Beskattningen av pensioner behöver inte ägnas så mycket plats. Reglerna är förhållandevis enkla och det räcker i princip att generellt konstatera att de former av pensioner som räknas upp i lagen är skattepliktiga såsom inkomst av tjänst. De flesta får exempelvis tjänstepension efter det yrkesverksamma livet och dessa medel kommer att beskattas, tillsammans med övriga pensioner som nämnts ovan.
Reglerna som omgärdar pensionsförsäkringar är, till skillnad från de som gäller allmänna pensioner, inte alls okomplicerade. En pensionsförsäkring kan antingen vara privat eller stamma från arbetsgivaren. Tanken bakom pensionsförsäkringen är i princip densamma som för vanliga pensioner; ett sparande för framtiden, när man inte längre skall vara yrkesverksam. För att kunna fungera liksom en vanlig pension medger man avdrag för de medel som sätts in i en sådan försäkring, varefter beskattningen sker vid utdelning ur den.
Med dessa grundläggande förutsättningar i åtanke kan några viktiga gränsdragningar diskuteras. Den första gäller skillnaden mellan en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring. Den senare ger ingen avdragsrätt vid insättningar, men utlöser å andra sidan heller inte någon beskattning när medel tas ut. Som pensionsutfästelse från en arbetsgivare är den på grund av detta inte så lämplig, då depositioner i en sådan, i de flesta fall, kommer att beskattas hos arbetstagaren direkt. Vill man ändå ordna det på detta sätt krävs mer avancerade upplägg.
På grund av skillnaderna mellan pensionsförsäkringen och kapitalförsäkringen är det förstås, för att undvika överraskningar, viktigt att kunna skilja på de två. Därför finns en hel rad kriterier som måste vara uppfyllda för att en försäkring, i lagens mening, skall anses som en pensionsförsäkring. Bland dessa kan nämnas att försäkringen endast får ge rätt till belopp som betalas ut på grund av viss ålder, för att arbetsförmågan är nedsatt eller efter den försäkrades död. Dessutom får försäkringen inte pantsättas och den försäkrade måste kontinuerligt lämna vissa kontrolluppgifter. Skulle pensionsförsäkringen hanteras på ett icke-korrekt sätt, genom att exempelvis avtalet kring försäkringen ändras så att det inte längre bedöms vara en pensionsförsäkring eller nyss nämnda kontrolluppgifter inte lämnas, kommer detta resultera i så kallad avskattning. Detta innebär att innehavaren av försäkringen kommer att få ta upp 1,5 gånger hela försäkringens värde som inkomst av tjänst.
Till slut något om hur avdragsrätten ser ut för ett företag som tecknar pensionsförsäkringar för någon anställd. Eftersom ju en sådan förmån för den anställde betingas av dennes arbete hos företaget, räknas det som en kostnad för detsamma. Huvudregeln för avdragen är att de inte, per anställd, får överstiga 35 procent av dennes lön eller 10 prisbasbelopp (vilket för år 2010 är fastställt till 42 400 kronor).