Under vissa omständigheter kan en person begå en, vanligtvis, brottslig handling utan att riskera att dömas till ansvar med anledning av sitt agerande. Här nedan skall ett antal sådana situationer helt kortfattat diskuteras. Det skall dock betonas att en mängd andra faktorer än de som omnämns nedanför kan komma att påverka huruvida en person kan komma att dömas för ett brott.
Inledningsvis skall sägas att en person som är under 15 år gammal aldrig kan komma att dömas till ansvar för en brottslig gärning som denne begått man brukar tala om att den så kallade straffbarhetsåldern infaller vid 15-årsålder. Personer som är yngre än 15 år kan likväl begå handlingar som man kan definiera som brott, men det är lagstadgat att dessa unga personer inte kan ådömas något straff för sina handlingar. Andra åtgärder kan dock komma att vidtas gentemot unga som begått brott; huvudsakligen hanterar socialnämnden dylika frågor.
Vidare finns det lagstiftning rörande så kallade allmänna grunder för ansvarsfrihet. Ifall någon allmän grund för ansvarsfrihet föreligger innebär det att ett agerande, som under andra normala omständigheter skulle bedömas som brottsligt, inte anses utgöra ett brott. I denna artikel skall inte detaljerat redogöras för alla de situationer som kan tänkas omfattas av regleringen om allmänna grunder för ansvarsfrihet. Som exempel kan dock nämnas nödvärnssituationer (då rätt till självförsvar gäller) samt nödsituationer. I samband med detta skall också nämnas att polisen kan ha rätt att utöva visst våld på grund av att exempelvis just en nödvärnssituation föreligger, men polisen kan även utöver detta ha rätt att använda våld ifall det anses försvarligt och krävs för att polisen skall kunna genomföra vissa åtgärder i sin tjänsteutövning. Poliser kan alltså ha rätt att agera på ett sätt som vanliga privatpersoner normalt inte får lov till. I viss mån kan även exempelvis ordningsvakter ha rätt att handla på ett, normalt sett, otillåtet vis.
En liten skara utvalda personer har, på grund av sin speciella ställning, så kallad immunitet och kan (med vissa begränsningar) aldrig komma att åtalas för sina gärningar. För det första har den kung/drottning som är Sveriges statschef (för närvarande kung Carl XVI Gustaf) immunitet och kan inte åtalas med anledning av någon av sina gärningar överhuvudtaget. Detta brukar benämnas att statschefen har full åtalsimmunitet. Skulle situationen av någon anledning vara sådan att en annan person tillfälligt är utsedd till riksföreståndare och agerar som statschef, så har denne person emellertid immunitet enbart för de gärningar som denne vidtar i kapacitet av statschef. En vikarierande statschef har alltså inte full åtalsimmunitet. Statsråd har en liknande begränsad immunitet, i och med att dessa personer får fällas till ansvar för brott begångna i utövandet av tjänsten endast ifall de genom sitt handlande grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Även riksdagsledamöter har en viss begränsad immunitet. En riksdagsledamot kan som huvudregel inte åtalas med anledning av yttranden eller gärningar som denne gjort under utövandet av sitt riksdagsuppdrag. Det finns även vissa begränsningar vad gäller rätten att gripa eller på annat sätt frihetsberöva en riksdagsledamot, ifall denne är misstänkt för brott som inte har samband med riksdagsuppdraget. Riksdagens talman åtnjuter också en begränsad immunitet, till stor del jämförbar med vad som gäller för riksdagsledamöter.
Angående immunitet skall slutligen så kallad diplomatisk immunitet, men även andra former av statsimmunitet och dylikt, nämnas. Principen att stater, diplomater och andra representanter för främmande stater i viss mån skall stå över inhemsk lagstiftning är fastslagen i såväl sedvanor som i svensk lag och internationella konventioner. Som huvudregel har främmande stater och deras egendom immunitet gentemot svenska domstolar och kan därför inte dras in i någon form av tvister i svenska domstolar. Även andra länders statschefer, ministrar, diplomater och deras familjer samt liknande personer åtnjuter i något varierande grad immunitet. Något beroende på den aktuella personens status och situationen i övrigt, kan det följaktligen vara så att de nämnda personerna inte kan åtalas för brottsliga handlingar som de begått.