Lagen uppställer bestämmelser som närmare anger under vilka förhållanden ett bolag kan bevilja lån till aktieägare, personer i bolagsledningen m.fl. Även om utgångspunkten är att lagstiftaren så långt som möjligt ska undvika att blanda sig i bolagets angelägenheter så är det i vissa situationer nödvändigt att skydda vissa kretsar som kan tänkas lida skada om bolaget får bära sig åt exakt som det vill. Lagstiftning används därför för att skydda dels aktieägarminoriteten, och dels bolagets borgenärer (dem som bolaget har en skuld till). Lån från bolaget är en känslig transaktion som framförallt borgenärerna inte har någon större insyn i, särskilt när det rör sig om lån till aktieägarna i bolaget eller personer i styrelsen eller VD:n.
Ett lån från ett aktiebolag kan närmast liknas vid en vinstutdelning och lagstiftaren har velat begränsa möjligheten att lämna lån till vissa personer. I ett antal rättsfall har just ett lån ansetts utgöra en vinstutdelning, eftersom låntagaren i dessa fall var insolvent, dvs. hade så tunn ekonomi att personen inte rimligen kunde betala tillbaka lånet ens på längre sikt. I praktiken blir det alltså fråga om att bolaget anses ge bort pengarna till låntagaren och därför kan det ses som en vederlagsfri värdeöverföring. I ett känt fall från 50-talet, det så kallade <i style="mso-bidi-font-style: normal">Sueciamålet</i>, gällde det ett förvärvslån. Ett enmansbolag hade ställt ett lån till förvärvaren av aktierna i bolaget och låntagaren var vid tidpunkten för lånet insolvent. Högsta domstolen bedömde att det rörde sig om en förtäckt vinstutdelning, som dessutom var olovlig eftersom bolaget inte hade så mycket utdelningsbart kapital att det täckte lånebeloppet. Ett flertal rättsfall följde senare detta resonemang.
Bestämmelserna som begränsar möjligheten att lämna lån från bolaget delas in i två kategorier: ett närståendelåneförbud (även kallat det generella låneförbudet) och förvärvslåneförbudet (även kallat det särskilda låneförbudet). Båda formerna av låneförbud är straffsanktionerade. Om lån lämnas i strid med närståendelåneförbudet eller förvärvslåneförbudet, ska den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelsen dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Eftersom bestämmelsen om låneförbud är straffsanktionerad ska den tillämpas restriktivt. Att göra en mindre lyckad låneaffär ska naturligtvis inte i sig vara brottsligt, utan det blir istället fråga om att utvärdera omständigheterna i det aktuella fallet för att upptäcka försök till kringgående av låneförbudet till nackdel för bolagets borgenärer.