En konsumentkredit innebär kortfattat att en kredit, alltså ett lån, ges av en näringsidkare till en konsument. Krediten ska främst vara avsedd för konsumentens enskilda bruk och ska ges av näringsidkaren i dennes yrkesmässiga verksamhet. Om en konsument tar ett lån men därefter använder lånet till sin egen affärsverksamhet, eller om en näringsidkare utanför sin vanliga verksamhet lånar ut pengar till en familjemedlem, så gäller reglerna om konsumentkrediter i princip inte. En konsumentkredit anses föreligga även om den som förmedlar krediten till konsumenten inte är själva långivaren utan en mellanhand. Ett typiskt exempel på en sådan situation är när en hemelektronikkedja erbjuder en konsument kredit vid köp av varor, men där den verkliga långivaren är egentligen en bank.
Reglerna om konsumentkrediter är avsedda att skydda konsumenter och därför är avtalsvillkor som är mindre förmånliga för konsumenten än vad konsumentkreditregleringen föreskriver som huvudregel ogiltiga. Vid en konsumentkredit är näringsidkaren skyldig att iaktta så kallad god kreditgivningssed samt tillvarata konsumentens intressen på det sätt som krävs.
Den goda kreditgivningsseden och den övriga skyldigheten att tillvarata konsumentens intresse innebär bland annat att huvudregeln är att näringsidkaren i de flesta fall är skyldig att göra en <i style="mso-bidi-font-style: normal">kreditprövning</i> innan en konsumentkredit beviljas. Näringsidkaren ska alltså kontrollera konsumentens ekonomiska situation och därmed säkerställa att konsumenten faktiskt har möjlighet att återbetala krediten, samt eventuella medföljande avgifter och ränta, så att konsumenten inte tar för stora lån och fastnar i en skuldfälla. På senare tid så har så kallade sms-lån eller snabblån varit mycket omdiskuterade och nya regler har införts för att komma till rätta med vissa problem. Bland annat gäller numera att en konsument har 14 dagars ångerrätt för konsumentkrediter, samtidigt som kreditföretagen har fått en större skyldighet att göra kreditprövning innan lånet beviljas.
därför är det möjligt att reglerna rörande kreditprövning vid mindre summor och korta kredittider kan komma att förändras inom en snar framtid. Om näringsidkaren inte uppfyller sin skyldighet att göra kreditprövning, så kan Konsumentverket vid vite förelägga näringsidkaren att upphöra med att lämna krediter eller, i mildare fall, meddela en varning.
Vidare finns särskilda regler för marknadsföring rörande konsumentkrediter. Vid marknadsföringen är näringsidkaren till exempel skyldig att informera om den så kallade effektiva räntan för krediten. Den effektiva räntan kan, som huvudregel, sägas vara det sammanlagda beloppet av de räntor och andra kostnader som konsumenten ska betala för krediten, vilket ska anges som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet. Det är alltså inte tillåtet att marknadsföra konsumentkrediter utan att upplysa om vilken kostnad de faktiskt medför. I vissa situationer måste även ytterligare uppgifter ingå i marknadsföringen, exempelvis så ska kontantpriset för varan anges om det gäller marknadsföring av ett kreditköp. Ifall det gäller marknadsföring av en så kallad löpande kredit, typiskt sett ett kreditkort med ett visst kreditutrymme, måste också vissa specifika villkor för detta anges. Krediter som löper på kortare tid (mindre än 3 månader) behöver dock inte förses med lika mycket information som övriga krediter.