Ett avtal om en konsumentkredit skall, som huvudregel, vara skriftligt och på godkänt sätt signerat av konsumenten. Om konsumentkreditavtalet inte har ingåtts skriftligen är det ändå giltigt, men villkor som är till nackdel för konsumenten gäller inte mot denne. Undantag från kravet på skriftligt avtal kan göras i somliga fall, exempelvis om krediten avser ett belopp på högst 1500 kronor.
Exempel på vilka villkor som måste anges i avtalet
I konsumentkreditavtalet skall anges, som en räntesats motsvarande räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda delen av lånet. Även under vilka förutsättningar som räntan kan komma att ändras skall anges i avtalet. Att lägga märke till är att ändringar av räntan inte får ske hur som helst. Grundprincipen är att räntan inte får ändras till nackdel för konsumenten, såvida det inte motiveras av så kallade kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för kreditgivaren eller vissa andra oväntade kostnadsökningar för näringsidkaren. Speciella villkor gäller dock exempelvis ifall krediten ges för bostadsändamål (d.v.s.rör köp av en bostad), sammanlagt löper under minst 30 år och har en ränta som är bunden under en viss tidsperiod; om det angetts i avtalet kan, efter utgången av tidsperioden med bunden ränta, näringsidkaren ha rätt att ändra räntan så att den bättre motsvarar räntenivån som gäller för motsvarande lån vid den tidpunkten. Även ändringar som Riksbanken gör i den så kallade referensräntan kan motivera att räntan ändras i viss utsträckning, så länge det anges i avtalet att så skall ske. Om det finns villkor i konsumentkreditavtalet som stadgar att räntan skall ändras på ett visst sätt i förhållande till vad som är gällande referensränta skall dessa villkor tillämpas så att de är lika förmånliga för konsumenten som för näringsidkaren med andra ord; om räntan är knuten till referensräntan så skall den inte bara höjas i takt med referensräntan, utan även sänkas på samma sätt. Utöver ränta, eller i vissa fall istället för kan näringsidkaren ha rätt att ta ut vissa avgifter i samband med konsumentkrediten. En sådan avgift skall anges i avtalet, och den måste motsvara kostnader som näringsidkaren faktiskt har för krediten. Också vad gäller avgifter måste det i konsumentkreditavtalet anges under vilka omständigheter som kreditgivaren får ändra de avgifter som tas ut och avgifterna får ändras till konsumentens nackdel endast ifall det är motiverat på grund av att kreditgivarens kostnader i samband med krediten har ökat. Näringsidkaren är vidare, som huvudregel, skyldig att meddela konsumenten om eventuella ränteändringar eller avgiftsändringar detta skall i allmänhet ske senast när ändringen börjar gälla.