Konkurrensrättens syfte är att se till att marknaden fungerar och styrs av konkurrenstryck. Detta leder till att konsumenterna får tillgång till varierande produkter, med bra kvalitet som är prispressade. Konkurrensmyndigheterna har till uppgift att se till att konkurrenshindren avlägsnas.
Konkurrensreglerna förbjuder avtal som kan ha en konkurrensbegränsande inverkan på marknaden. Avtalen måste på ett märkbart sätt snedvrida, förhindra eller begränsa konkurrensen. Förbudet gäller avtal mellan två eller flera olika företag. Det behöver inte röra sig om ett skriftligt avtal, utan märker konkurrensmyndigheten att två företag agerar på ett likartat sätt som begränsar konkurrensen kan det räcka.
Huvudregeln man kan utgå ifrån är att ju större ett företag är desto större chans är det att deras agerande har en märkbart konkurrensbegränsande effekt. Små och medelstora företag kanske egentligen inte har så stor chans att kunna begränsa konkurrensen på något påtagligt vis. För att ett avtal skall kunna ses som konkurrensbegränsande krävs det att det ska påverka marknaden på ett märkbart sätt. Kriteriet innebär att konkurrensmyndigheten inte behöver lägga någon kraft på att utreda avtal mellan företag som är så pass små att de inte kommer påverka varken konkurrenterna eller konsumenterna på något allvarligt sätt. För att avgöra om ett avtal är märkbart ser man bland annat till hur pass stora företagen är och hur stora marknadsandelar de har på den relevanta marknaden som konkurrensmyndigheten har definierat.
Man skiljer på horisontella och vertikala avtal i sin bedömning av om de har en märkbar effekt, det finns alltså olika tröskelvärden att utgå ifrån. Ett avtal mellan konkurrenter eller potentiella konkurrenter definieras som horisontella avtal. Avtal mellan företag i olika led, till exempel producenter och återförsäljare, går under benämningen vertikala avtal. Ofta ses de horisontella avtalen som mer riskabla på marknaden, eftersom det är troligt att det innebär att de på något sätt snedvrider konkurrensen eller försöker sätta andra konkurrenter ur spel.
För att avgöra om ett avtal är märkbart gör man ett så kallat konkurrenstest, vilket innebär att man tittar på om avtalet har eller potentiellt kan ha inverkan på andra konkurrenter. Det finns däremot avtal av en mindre karaktär, som inte omfattas av förbudet, som kallas bagatellavtal och även går under namnet de minimus-regeln. Vertikala avtal som omfattas av minimum regeln får inte överstiger 30 miljoner svenska kronor och tillsammans ha som högst 15 procent av den relevanta marknaden. Man anser att de horisontella avtalen inte kommer att påverka de andra konkurrenterna, om de bara har en sammanlagd del på marknaden som inte överskrider mer än 10 % av den relevanta marknaden. Detta kallas kvantitativ märkbarhet.
Däremot anser man inom konkurrensrätten att avtal som snedvrider konkurrensen genom att till exempel dela upp marknaden, fastställa priser och så vidare kan ha så kallad kvalitativ märkbarhet. Då kan man även fånga in avtal som också använder sig av en otillbörlig marknads- och konkurrenstaktik, som till exempel begränsar produktionen. I vissa fall har man även tagit faktorer som kundsammansättning med i beräkningen. Det innebär att ett avtal som skulle kunna omfattas av de minimis-principen inte undkommer konkurrensreglerna ifall det innehåller en sådan klausul som svartlistats, eftersom det gör hela avtalet ogiltigt.
Definieringen av den relevanta marknaden är väldigt viktig i bedömningen av hur pass stor marknadsandel företaget har av marknaden. Man fastställer vilken geografisk täckning man ska anse att avtalet påverkar. Sedan fastställer man även vilken produktmarknad som ska anses vara den relevanta produktmarknaden. Huvudsyftet med att undanta bagatellavtal från konkurrensrättens tillämpning är för att de i vissa fall leder till värdefulla favörer för små och medelstora företag, vilket kan vara bra för konkurrensen eftersom de sätter press på de större aktörerna.
Flera liknande avtal kan dock ha en kumulativ effekt. Då ligger tröskelvärdet på 5 % för att det ska anses ha någon märkbar effekt på marknaden. Detta gäller oavsett om det är ett horisontellt eller vertikalt avtal. Tröskelvärdena är till för att vara vägvisare, men man gör alltid en individuell bedömning från fall till fall.