Det finns flera tillfällen då det är viktigt att man kan nyttja annans mark. Sådan möjlighet finns genom att upprätta ett så kallat arrende. Ett arrende är en rättighet att nyttja mark mot ersättning, en så kallad nyttjanderätt, vilken innebär att man hyr mark från någon annan. Arrende är även den avgift som betalas till arrendatorn. Ett arrende behöver inte följa de befintliga fastighetsgränserna, utan följer de gränser som avtalats mellan jordägaren och arrendatorn, vilket resulterar i ett effektivare marknyttjande. Ett arrendeförhållande har normalt två parter, den ena är jordägaren, vilken äger fastigheten där det uthyrda området ligger, och den som hyr området kallas arrendator.
Det finns fyra olika typer av arrenden; jordbruksarrende, bostadsarrende, anläggningsarrende samt lägenhetsarrende.
Jordbruksarrende
I ett jordbruksarrende skall marken användas för just jordbruk, vilket är vanligt i de fall som jordägaren inte själv kan eller vill bruka sin jord och därför låter någon annan bruka densamma. Arrendatorn har ett besittningsskydd, speciellt om arrendatorn har rätt att bo på arrendestället ett - så kallat gårdsarrende.
Sidoarrende
Det finns även en form av jordbruksarrende som kallas sidoarrende. Det är en arrendeform som vanligtvis används jordägare emellan för att skapa lämpliga brukningsenheter.
Bostadsarrende
Ett bostadsarrende är endast avsett för bostadsändamål och nyttjas huvudsakligen för fritidsboende men kan även avse kolonilotter (för det fall kolonilotten används som bostadshus, annars är det lägenhetsarrende) och permanentboende. En vanlig situation är en jordägare som arrenderar ut en del av sin skogsbruksfastighet till en arrendator som sedan själv får uppföra ett fritidshus på platsen alternativt ta över ett hus av föregående arrendator. Det
centrala är att byggnaden ägs av arrendatorn och inte av jordägaren. Om jordägaren istället äger bostaden är det snarare fråga om ett hyresförhållande.
Anläggningsarrende
Anläggningsarrende föreligger när jorden upplåts för annat ändamål än jordbruk, och arrendatorn har rätt att uppföra en byggnad för utövandet av förvärvsverksamhet. Byggnaden skall vara av mer än ringa betydelse för verksamheten för att arrendeformen skall betecknas som anläggningsarrende. Exempelvis utgör en bilverkstad eller en industri vanligtvis ett anläggningsarrende. När det gäller anläggningsarrenden följer av lagen att många regler inte är tvingande, vilket innebär att det oerhört viktigt att parterna preciserar villkoren noggrant samt även vilket ändamål upplåtelsen har.
Arrendatorn har inget direkt besittningsskydd, men för det fall avtalet sägs om har arrendatorn rätt till viss ersättning.
Lägenhetsarrende
Sist men inte minst är ett lägenhetsarrende för handen när jord upplåts för annat ändamål än jordbruk, och upplåtelsen varken är jordbruksarrende, bostadsarrende eller anläggningsarrende. Ett typexempel på lägenhetsarrende är idrottsplatser, båt- samt bilplatser men även tältplatser. Reglerna kring denna arrendeform är enkla och avtalsfrihet föreligger, däremot har arrendatorn inget besittningsskydd.
Arrende eller hyra?
Hyra är tillika arrende en form av nyttjanderätt och de båda upplåtelseformerna påminner mycket om varandra, varför en gränsdragning kan vara svår att göra. Hyra, till skillnad mot arrende, är när enbart hus eller delar av hus upplåts mot ersättning, medan upplåtelse av enbart jord är ett arrende. Det förekommer att både jord och hus kan ingå i upplåtelsen, och i det fallet blir upplåtelsen antingen hyra eller arrende. Om jorden skall användas till trädgårdsodling i mindre omfattning, och inte jordbruk, bör upplåtelsen betraktas som hyra. En gratis upplåtelse kan aldrig betraktas som arrende.
Avtals utformning och giltighet
När det gäller jordbruksarrendet, bostadsarrendet och anläggningsarrendet så måste dessa avtal upprättas skriftligen. I handlingen måste samtliga avtalsvillkor anges, och ändringar eller tillägg till avtalet måste ske skriftligen. Vid lägenhetsarrende är utgångspunkten att de skall upprättas skriftligen, men till skillnad mot de övriga arrendena, får parterna komma överens muntligen om avtalets utformning och giltighet.