Allmänt om kollektivavtal


Kollektivavtalets främsta betydelse är att det fungerar som ett fredsdokument för arbetsmarknadens olika parter. Kollektivavtal innehåller ofta generella villkor för respektive bransch och detta får en konkurrensbegränsande effekt. Kollektivavtalets främsta rättsverkningar är medlemsbundenhet, fredsplikt, allmänt skadestånd vid avtalsbrott och det fungerar även som en nyckel till olika former av medbestämmande. Som rättsverkningarna är konstruerade har båda sidorna ett intresse av att sluta kollektivavtal. För arbetsgivarsidan är det först och främst fredsplikten som är intressant. För arbetstagarsidan är det rätten till medbestämmande och rätten till betald facklig förtroendeman som lockar. Både enskild arbetsgivare och/eller arbetsgivarorganisation kan vara part i ett kollektivavtal. På arbetstagarsidan kan dock endast arbetstagarorganisation vara part.

Rätt/Skyldighet att sluta kollektivavtal

Det finns ingen skyldighet att sluta kollektivavtal i Sverige. Det finns emellertid vissa verktyg för att förmå en part att sluta kollektivavtal. De främsta verktygen är förhandlingsrätt och rätten att vidta stridsåtgärder. Men om en part inte lyckas att få till ett kollektivavtal med motparten med hjälp av dessa verktyg finns det inga andra möjligheter. Det går alltså inte att vända sig till domstol för att få till ett kollektivavtal.

Parterna

Både enskild arbetsgivare och/eller arbetsgivarorganisation kan vara part i ett kollektivavtal. På arbetstagarsidan kan dock endast en arbetstagarorganisation vara part. Detta innebär att en arbetsgivare kan vara bunden antingen genom att själv sluta avtal med en arbetstagarorganisation eller indirekt vara bunden genom att den arbetsgivarorganisation som arbetsgivaren är medlem i sluter avtal för arbetsgivarens räkning. Skulle enskilda arbetstagare gå samman och förhandla anställningsvillkor som grupp uppkommer inget kollektivavtal. Avtalet i sig kan vara giltig enligt allmänna principer såvida det inte strider mot något kollektivavtal.

Innehållet

För att ett avtal ska kallas ett kollektivavtal måste det i princip innehålla anställningsvillkor för arbetstagare eller annars röra förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Avtalets innehåll är en slags framåtriktad reglering på så vis att det ger innehåll till de enskilda arbetstagarnas anställningsavtal.

Vidare brukar man skilja mellan normativa och obligatoriska villkor. Normativa villkor är bestämmelser som blir direkt tillämpliga som anställningsvillkor för de som omfattas av kollektivavtalet. Obligatoriska villkor berör parterna till avtalet, d.v.s. en enskild arbetsgivare/arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Exempel på sådana obligatoriska villkor är bestämmelser angående förhandlingsordning, giltighetstid på avtalet och uppsägningstider.

Formen

Kollektivavtal ska vara skriftligt för att vara gällande. Utgångspunkten är att båda parter ska underteckna ett skriftligt avtal för att ett kollektivavtal ska anses ha uppkommit. Undantagsvis har det dock accepterats att ett avtal har upprättats skriftligen samt att båda parter är överens om innehållet, utan att för den skull ha skrivit under det. Skulle arbetsgivar- och arbetstagarorganisation komma överens om exempelvis anställningsvillkor men inte uppfylla formkraven uppkommer alltså inget kollektivavtal. Detta betyder dock inte att avtalet blir ogiltigt. Avtalet är giltigt men saknar de speciella rättsverkningar som följer av ett kollektivavtal.

Bläddra bland juridiska artiklar