Allmänt om egenavgifter


Det svenska socialavgiftssystemet består av arbetsgivaravgifter och egenavgifter som betalas in för inkomster som grundar sig på människors arbete. Socialavgifterna används för att finansiera det allmänna socialförsäkringssystemet, d.v.s. sjukförsäkring, föräldraförsäkring, ålderspension m.m. Egenavgifter tas ut med 29,71 % (inkomstår 2012) av det så kallade avgiftsunderlaget (i princip rörelsens överskott), men bara om företagaren i betydande grad har arbetat och varit verksam i bolaget. Huruvida man arbetar som anställd eller utför samma arbete med en egen F-skattsedel ska inte göra någon större skillnad vad gäller mängden socialavgifter som betalas in till staten.

Egenavgifter ska betalas för inkomster som skattas i Sverige av:

• Enskilda näringsidkare som bedriver aktiv näringsverksamhet
• Delägare i handelsbolag som bedriver aktiv näringsverksamhet
• Personer som saknar F-skattsedel men som får ersättning för arbete av privatpersoner, som understiger 10 000 kr per år och utbetalare
• Personer som har inkomster av tjänst där arbetsgivaren inte ska betala arbetsgivaravgifter.

Egenavgifter ska alltså betalas av de som driver ett företag aktivt och som själv jobbar i företaget i en viss grad, d.v.s. de som bedriver någon form av aktiv näringsverksamhet. Ett riktmärke brukar vara att personer som arbetar runt 500 timmar om året i sitt företag anses bedriva aktiv näringsverksamhet, men bedömningen varierar kraftigt beroende på vilken verksamhet det gäller. Gränsdragningen mot arbetsgivaravgifter behandlas inte vidare här.

Om näringsinkomsterna istället beror på att företagaren t.ex. äger en hyresfastighet som klassas som näringsfastighet så räknas detta skattemässigt som passiv näringsverksamhet. Detta beror på att endast ägandet av fastigheten och den ringa förvaltning som ägandet innebär inte når upp till kraven på aktiv näringsverksamhet. Passiv näringsverksamhet hanteras på flera punkter lite annorlunda, exempelvis ska egenavgifter inte betalas. Istället betalas en särskild löneskatt på ungefär 25 %. Att egenavgifter inte betalas för passiv näringsverksamhet beror på att dessa inkomster inte heller grundar en rätt till förmåner enligt socialförsäkringssystemet.

Egenavgifter ska också betalas på sådana tjänsteinkomster som en person har där arbetsgivare antingen saknas eller där arbetsgivaren av någon anledning inte betalar arbetsgivaravgifter. Hobbyinkomster, som alltså inte är tillräckligt omfattande för att klassas som näringsverksamhet, räknas exempelvis som inkomst av tjänst. Trots detta ska egenavgifter betalas, eftersom inkomsterna beror på att arbete har utförts och eftersom det inte finns någon arbetsgivare. Samma sak gäller personer som har tjänsteinkomster från en arbetsgivare som finns utomlands och som inte betalar svenska arbetsgivaravgifter, eftersom företaget saknar kontor, filial eller annan fysisk koppling till Sverige. Istället för en F-skattsedel används i dessa fall en blankett för särskild A-skatt (SA-skattsedel). Delägare i handelsbolag och kommanditbolag betalar egenavgifter på sin del av rörelsens överskott, eftersom handelsbolaget inte är ett eget skattesubjekt.

Under ett företags inkomstår behandlas egenavgifterna i stort sett tillsammans med preliminärskatten. De egenavgifter som betalas in under året är också preliminära, eftersom deras storlek är beroende av att man känner till hela årsinkomsten. När man beställer en F-skattsedel hos Skatteverket måste man därför ange en beräknad årsinkomst. Utan en beräknad årsinkomst kan varken de preliminära egenavgifternas storlek eller den preliminära skatten bestämmas.

När man betalar egenavgifter för tjänsteinkomster behöver man inte ansöka om en F-skattsedel, utan man ska använda särskild A-skatt (SA-skattsedel). En sådan får man genom att lämna in en särskild skatte- och avgiftsanmälan till Skatteverket.

När Skatteverket tagit ställning till ansökan får man hemskickat ett beslut om hur mycket preliminär skatt och egenavgifter som ska betalas in under året. SA-skatt debiteras varje månad, medan personer med F-skatt kan välja att göra inbetalningarna årligen, kvartalsvis eller månatligen. Vid ändrade inkomstförhållanden ska en ny beräknad årsinkomst anmälas till Skatteverket, som då kan justera storleken på de resterande inbetalningarna under året.

Bläddra bland juridiska artiklar