En allmän åklagares huvuduppgift är att utföra så kallade åklagaruppgifter i landets allmänna domstolar (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen). Det är dock bara riksåklagaren som har en generell behövrighet att föra talan i Högsta domstolen. Riksåklagaren får dock förordna en annan allmän åklagare att föra talan i Högsta domstolen, vilket innebär att riksåklagaren då ger den andra allmänna åklagaren (till exempel en kammaråklagare) i uppgift att ta hand om processen även i Högsta domstolen. Detta kan vara bra ur effektivitetssynpunkt, inte minst för att den allmänna åklagare som har haft hand i målet i tingsrätt och hovrätt nästan alltid är mycket bättre insatt i fallet än vad riksåklagaren är. Det är dock fortfarande bara riksåklagaren som kan väcka talan i Högsta domstolen eller överklaga domar och beslut dit.
Vad är då en åklagaruppgift? Den uppgift som man kanske mest tänker på vad gäller åklagare är att åklagaren åtalar misstänkta personer och processar mot de misstänkta i domstol. Åklagaren är alltså den misstänktes motpart i brottmål. Att åtala misstänkta personer och processa i domstol är dock bara en del av åklagarens uppgifter. En åklagare agerar också som förundersökningsledare då brott utreds. Åklagare kan fatta beslut om att en förundersökning ska påbörjas. Även en polismyndighet kan dock fatta beslut om att inleda en förundersökning. Förundersökningen ska i sådana fall tas över av åklagaren då graden av misstanke mot den misstänkte når upp till skäligen misstänkt, förutsatt att saken inte är av enkel beskaffenhet. Är det fallet, får polismyndigheten även efter att någon blivit skäligen misstänkt fortsätta leda förundersökningen. Då det finns särskilda skäl som talar för att åklagare bör vara förundersökningsledare får dock åklagare ta över förundersökningen redan innan man funnit en person som är skäligen misstänkt för brottet. Då en åklagare tagit över ledningen av en förundersökning får han eller hon dock begära att polismyndigheten ska hjälpa honom eller henne med att till exempel hålla förhör.
Det är även åklagare som fattar beslut om ifall tvångsåtgärder ska vidtas mot en person som är misstänkt för brott. Till exempel belsutar åklagaren om att anhålla en person i väntan på att rätten ska fatta ett beslut om att häkta den misstänkte. Åklagaren får även fatta beslut om exempelvis reseförbud, husrannsakan och kroppsvisitation. I de fall där åklagaren inte själv får fatta beslut om att en tvångsåtgärd ska vidtas är det domstol som fattar sådana beslut. Åklagaren får då yrka i domstolen att en sådan åtgärd ska vidtas. Detta gäller till exempel beslut om kvarstad.
Åklagaren ska även i vissa fall föra talan om enskilt anspråk. Ett enskilt anspråk är målsägandens (målsägande är den som brottet förövats mot eller som lidit skada eller blivit förnärmad på grund av brottet) rätt till skadestånd från gärningsmannen. För att en åklagare ska föra talan om enskilt anspråk ska anspråket grundas i brottet, vilket innebär att anspråket måste grundas uteslutande på den brottsliga gärningen. Brottet som anspråket grundas på måste falla under allmänt åtal. För att åklagaren ska föra talan om enskilt anspråk i samband med åtalet krävs även att detta kan ske utan väsentlig olägenhet för åklagaren och att målsägandens anspråk inte är uppenbart obefogat.
En fråga av intresse är vid vilka domstolar en åklagare får och ska väcka åtal. Åklagare har behörighet att utföra sina åklagaruppgifter i hela Sverige, men detta innebär vanligtvis inte att en åklagare som arbetar i Stockholm väcker åtal vid Göteborgs Tingsrätt. Det vanliga är nämligen att åklagare bara väcker åtal vid den eller de domstolar som ligger inom det geografiska område som åklagaren är knuten till. Eftersom flera domstolar kan vara behöriga att ta upp samma fall kan det uppstå situationer där flera åklagare anser sig vara behöriga att ta hand om ett visst brott. Hur sådana situationer ska lösas är inte reglerade i lag, vilket gör att åklagarna sinsemellan måste komma överens om vem som ska ta hand om ärendet och till exempel agera förundersökningsledare. Här borde främst praktiska överväganden, till exempel vilken av åklagarna som har störst arbetsbelastning, få betydelse.
I vissa fall finns omständigheter som gör att en åklagare är jävig. Att en åklagare är jävig innebär att åklagaren på något sätt har en anknytning eller relation till den misstänkte som gör att åklagarens opartiskhet kan ifrågasättas. I de fall där en åklagare är jävig får åklagaren inte leda förundersökningen, väcka åtal eller på något annat sätt fatta beslut i ärendet.