Enligt de EU-rättsliga reglerna om fri rörlighet gäller att en EU-medborgare (en person som är medborgare i någon av EU:s medlemsstater) har rätt att resa in i och vistas i Sverige i upp till tre månader. Under dessa tre månader kan Sverige inte ställa några krav på att EU-medborgaren till exempel ska ha arbete i Sverige.
Då en EU- eller EES-medborgare (med EES avses Island, Norge och Liechtenstein) stannat i Sverige i mer än tre månader kan Sverige dock ställa vissa krav på personen i fråga för att han eller hon ska ha så kallad uppehållsrätt i Sverige. Med uppehållsrätt avses en rätt att vistas i Sverige i mer än tre månader utan att personen har ett uppehållstillstånd. Svensk rätt föreskriver att personen i fråga ska uppfylla ett av fyra alternativa krav. Dessa är:
1. Att personen är arbetstagare eller driver ett eget företag i Sverige.
2. Att personen har kommit till Sverige med syftet att söka ett arbete här i landet och dessutom har en verklig möjlighet att få en anställning i Sverige.
3. Att personen är inskriven som student vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige, till exempel ett universitet, och har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig själv och eventuella medföljande familjemedlemmar. Dessutom måste personen i fråga ha en heltäckande sjukförsäkring för sig själv och familjemedlemmarna som är giltig i Sverige.
4. Att personen har tillräckliga tillgångar för att kunna försörja sig själv och sina familjemedlemmar samt har en heltäckande sjukförsäkring som är giltig i Sverige och gäller för sig själv och familjemedlemmarna.
Som skrivet ovan behöver en EU- eller EES-medborgare som vill ha uppehållsrätt i Sverige bara uppfylla ett av dessa fyra olika krav. Uppehållsrätten består så länge som personen uppfyller ett av kraven.
Av punkterna 3 och 4 ovan framgår att det inte bara är en EU- eller EES-medborgare som kan få uppehållsrätt i Sverige, utan att även personens familjemedlemmar kan få det. Eventuella familjemedlemmar behöver inte vara medborgare i en EU- eller EES-stat för att få upphållsrätt i Sverige. En familjemedlem kan få uppehållsrätt om han eller hon följer med, eller i Sverige ansluter sig till, en person som är EU- eller EES-medborgare. För att räknas som familjemedlem krävs att personen är make eller sambo till EU- eller EES-medborgaren, att personen är släkting i rakt nedåtstigande led till EU- eller EES-medborgaren eller släkting i rakt nedåtstigande led till EU- eller EES-medborgarens make eller sambo. För att makes eller sambos släkting ska räknas som familjemedlem krävs dock att familjemedlemmen är beroende av EU- eller EES-medborgaren eller hans eller hennes make/sambo för sin försörjning alternativt att familjemedlemmen är under 21 år. Även släktingar i rakt uppåtstigande led kan räknas som familjemedlemmar enligt samma förutsättningar som gäller för släktingar i rakt nedåtstigande led. För släktingar i rakt uppåtstigande led finns dock ingen 21 års-regel. Släktingar i rakt uppåtstigande led måste alltså vara beroende av EU- eller EES-medborgaren, alternativt dennes make eller sambo, för sin försörjning för att räknas som familjemedlem.
Reglerna om uppehållsrätt i Sverige för personer som är medborgare i ett EU- eller EES-land har sin grund i EU-rättsliga regler. Det är därför viktigt att reglerna tolkas på samma sätt i de olika medlemsstaterna, annars kan den fria rörligheten inom EU bli inskränkt. För att se till att medlemsstaterna faktiskt tolkar reglerna på samma sätt har EU-domstolen fastställt vissa kriterier för hur olika begrepp ska tolkas. Det viktigaste begreppet vad gäller de regler som behandlas i den här artiklen är begreppet arbetstagare (se punkt 1 ovan). Enligt EU-domstolen är en person en arbetstagare om han eller hon under en viss tid utför arbete åt någon annan under dennes ledning. Personen som utför arbetet måste få ersättning för sitt arbete, och hans eller hennes arbete måste ha ett ekonomiskt värde för den person som arbetet utförs åt. Om dessa förutsättningar är uppfyllda anses ett anställningsförhållande föreligga, och personen som utför arbetet räknas som arbetstagare. För att personen ska räknas som arbetstagare krävs inte att lönen betalas ut i pengar, utan även lön i form av till exempel kost och logi räknas. Det är inte ens nödvändigt att personen kan försörja sig på sin inkomst för att han eller hon ska anses vara en arbetstagare.
Avslutningsvis ska några ord sägas om punkt 2. I de fall då en EU- eller EES-medborgare kommer till Sverige för att söka arbete här får han eller hon alltså stanna i Sverige i mer än tre månader fastän han eller hon inte lyckats få ett arbete. Detta gäller dock förutsatt att personen kan visa att han eller hon fortfarande aktivt söker arbete samt att han eller hon har en verklig möjlighet att få en anställning. Som tidsgräns för hur länge en arbetssökande får stanna i ett annat land trots att personen i fråga inte får något jobb brukar sex månader nämnas. EU-domstolen har dock slagit fast att en person inte får utvisas efter sex månader bara för att han eller hon inte lyckats få ett jobb. Så länge personen ifråga kan visa att han eller hon söker jobb och har en möjlighet att få en anställning går det alltså inte att utvisa personen i fråga och han eller hon har uppehållsrätt.