För att en person som är misstänkt för ett brott ska få häktas måste något av de så kallade särskilda häktningsskälen föreligga. Dessa särskilda häktningsskäl (eller häktningsgrunder som de även kan kallas) är tre till antalet och brukar benämnas flyktfara, kollusionsfara och recidivfara. Vi ska nu gå igenom dessa tre särskilda häktningsgrunder i tur och ordning.
Det första särskilda häktningsskälet är flyktfara. Med flyktfara menas att det finns en risk för att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Den misstänkte personen bör i dessa fall alltså häktas för att han eller hon inte ska kunna fly undan ansvar för det brott som han eller hon har begått. Med avvikande avses att den misstänkte personen flyttar från sin bostadsort eller den ort där den misstänkte personen mera tillfälligt uppehåller sig och på så sätt gör att det blir omöjligt eller mycket svårt för honom eller henne att inställa sig till exempelvis förhör eller rättegång. Med att den misstänkte på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff menas att den misstänkte, utan att lämna sin bostads- eller uppehållsort, till exempel gömmer sig eller förändrar sitt utseende så att han eller hon blir omöjlig att känna igen. Att den misstänkte personen bara är svår att få tag på faller dock inte under flyktfara och är alltså inte ett häktningsskäl.
Nu några exempel på när flyktfara kan anses föreligga. Ett fall är då den person som misstänks för brott bor eller uppehåller sig i ett annat land än Sverige och själv uppger att han eller hon inte kommer att åka tillbaka till Sverige för att kunna delta i förhör under förundersökningen. Då finns en risk för att den misstänkte undandrar sig lagföring eller straff. Ett annat fall är då den misstänkte personen uppger att han eller hon tänker begå självmord (och sannolikheten för att han eller hon faktiskt gör det bedöms vara hög).
Det andra särskilda häktningsskälet är kollusionsfara. Med kollusionsfara avses att den misstänkte försvårar utredningen genom att undanröja bevis eller på något annat sätt gör utredningen svårare att genomföra. Detta kan vara till exempel att den misstänkte förstör eller gömmer föremål som har använts vid brottet, att han eller hon undanröjer bevisning från brottsplatsen eller att han eller hon påverkar till exempel medgärningsmän eller vittnen att ljuga då förhör hålls med dem.
Då den misstänkte personen har erkänt att han eller hon har begått det aktuella brottet borde kollusionsfara bara kunna föreligga i undantagsfall. Sådana undantagsfall kan vara då det är flera personer som har utfört brottet tillsammans, då ska en bedömning göras om det finns en risk för att de olika medgärningsmännen påverkar varandra och på så sätt försvårar utredningen av brottet. Som huvudregel gäller att kollusionsrisken blir mindre och mindre ju längre utredningen av brottet framskrider. Då brottet blir mer utrett minskar risken för att den misstänkte ska kunna försvåra utredningen av brottet genom att manipulera vittnen eller förstöra bevisning. Då åtal har väckts mot den misstänkte borde därför kollusionsrisken vara nästintill obefintlig.
Det tredje och sista särskilda häktningsskälet är recidivfara. Med recidivfara avses att den misstänkte personen fortsätter med sin brottsliga verksamhet. Vid en jämförelse av detta särskilda häktningsskäl med de två föregående häktningsskälen kan man se att de inte har riktigt samma syfte. När häktning sker på grund av att det finns en risk för att den misstänkte personen fortsätter med sin brottsliga verksamhet är syftet snarare att avlasta rättssystemet, genom att den misstänkte personen inte kan begå ytterligare brott som behöver utredas då han eller hon sitter häktad, än att underlätta utredningen av det aktuella brottet. Uttalanden har även gjorts som antyder att häktning på grund av recidivfara även stärker allmänhetens förtroende för rättsväsendet och dessutom skyddar den person eller de personer som annars ligger i farozonen för att utsättas för brott av den misstänkte.
Då det finns risk för att den misstänkte personen kommer att fortsätta med våldsbrott eller andra brott som innefattar kränkning av andra personers personliga integritet borde skälen för att häkta den misstänkte på grund av recidivfaran bedömas som starkare än då den misstänkte personen riskerar att fortsätta med brottslighet av mindre allvarligt slag. Då häktning tillåts bestå efter det att huvudförhandling i ett mål hållits fram till att domen meddelas så är recidivfara det vanligaste särskilda häktningsskälet.
Avslutningsvis ska sägas att det självfallet i vissa fall kan vara så att inte bara ett särskilt häktningsskäl föreligger, utan två eller tre av de särskilda häktningsskälen kan föreligga samtidigt.