Eftersom stora summor idag investeras på sparkonton och i värdepapper anses det vara av stor vikt att säkerhetssystem finns för att komma till rätta med de osäkerhetsmoment som finns. Till syvende och sist handlar det om att förhindra att allmänhetens tilltro och vilja att använda sig av systemet skadas då enskilda företag går omkull. I det följande behandlas systemen med insättningsgaranti respektive investeringsskydd samt skydd mot investeringsbedrägerier på värdepappersmarknaden.
Insättningsgaranti
Den statliga insättningsgarantin syftar till att skydda bankkunder från ekonomisk förlust när banker, värdepappersbolag och kreditmarknadsföretag går i konkurs och kunderna inte kan få ut sina pengar. Skyddet omfattar insättningar på konton med undantag för individuellt pensionssparande. I händelse av konkurs, eller då Finansinspektionen annars beslutar om att garantin ska träda in, ersätter staten bankkunderna för sina förlorade insättningar upp till 100 000 euro. Om rätten inträdde före den 31 december 2010 var beloppet dock 50 000 euro. Maxbeloppet är inte knutet till det specifika kontot, utan till varje kontohavare för sig. Det spelar ingen roll huruvida kunden är privatperson, ett dödsbo, en förening eller ett företag men institut som själva ingår i systemet för insättningsgaranti kan av naturliga skäl inte få ersättning genom systemet. För att garantin ska gälla krävs att det aktuella bolaget fått ett särskilt godkännande av Finansinspektionen att ta emot kunders pengar på konto. Systemet finansieras av avgifter från de anslutna instituten och administreras av Riksgälden.
Investerarskydd
Systemet med investerarskydd är en motsvarighet till insättningsgarantin, men istället för insättningar i bank är det investeringar i värdepapper som skyddas. Skyddet omfattar värdepapper som förvaras hos bolaget, med undantag av individuellt pensionssparande, och andra medel som finns hos bolaget i samband med köp och försäljning. Systemet är inget skydd mot dåliga investeringar i allmänhet, utan aktualiseras när värdepappersbolag och kreditinstitut går i konkurs. Anledningen till att det finns två parallella system är att staten inte ska behandla investeringsformer olika, utan att både kunder som har sina medel på bank och de som har sina i värdepapper ska skyddas från förluster orsakade av konkurser hos kreditinstituten. Om båda systemen är tillämpliga ska ersättning först och främst ges genom insättningsgarantin.
Ersättning kan ges upp till 250 000 kr av de investeringar som förlorats, exempelvis genom att institutet sammanblandat tillgångarna med andras så att de inte kan särskiljas i konkursen. Att skyddet inte avser att skydda dåliga investeringar innebär att ersättning inte ges för värdeminskning. Även systemet med investerarskydd finansieras av avgifter från de anslutna instituten och administreras av Riksgälden. Om ersättning kan bli aktuell kontaktar Riksgälden eller konkursförvaltaren de drabbade, som sedan får skicka in en skriftlig ansökan.
Skydd mot investeringsbedrägerier
Bedrägerier förekommer även på värdepappersmarknaden och konsumenter, som typiskt sett har mindre erfarenhet av marknaden än professionella aktörer, bör iaktta särskild försiktighet. Detta gäller särskilt då företag uppsöker konsumenter genom direktkontakt. En utgångspunkt är att man bör kontrollera det företag man planerar att anlita i följande avseenden:
Är företaget anslutet till insättningsgarantin respektive investerarskyddet? Institut som tar emot insättningar är skyldiga att upplysa om de är anslutna till systemen eller inte.
Finns företaget med på Finansinspektionens varningslista?
Kontrollera företaget mot Finansinspektionens företagsregister.
Ställ frågor till företaget utifrån de checklistor som Finansinspektionen och Konsumenternas Bank- och Finansbyrå tar fram.
Finansinspektionen har på sin hemsida en varningslista över företag som agerar på värdepappersmarknaden utan de tillstånd som krävs enligt lag. Listan är inte uttömmande och därför bör man som kund alltid undersöka företaget innan investeringar görs, i synnerhet om det rör sig om aktörer som är nya eller mindre kända på marknaden. Huruvida ett företag har nödvändiga tillstånd kan kontrolleras i Finansinspektionens företagsregister. Finansinspektionen utövar inte tillsyn över företag som är verksamma utanför den svenska marknaden. Om kontrollen gäller ett utländskt företag hänvisas istället till tillsynsmyndigheten i det aktuella landet.