Alla skador kan inte berättiga till skadestånd. Om så vore fallet skulle knappast vårt moderna samhälle fungera. I sådana fall vore exempelvis konkurrens omöjligt och kostnaderna för att ersätta alla skador skulle bli enorma. Därför finns vissa begränsningar gällande när skadestånd kan bli aktuellt. För att skadestånd skall utgå förutsätts att det är rimligt att skadevållaren skall bära ansvaret för kostnaderna. Först kan uppmärksammas att enligt huvudregeln förutsätts att skadevållaren har orsakat skadan genom oaktsamhet. Dessutom anses det inte rimligt att alla skador som har orsakats genom oaktsamhet skall ersättas. Därför görs en uppdelning mellan olika sorters skador. För det första finns personskador, varmed avses fysiska och psykiska skador på en person. För det andra kan sakskador nämnas, vilket är skador som drabbar egendom, och för det tredje finns förmögenhetsskador, vilket är sådana skador som varken är personskador eller sakskador.
Förmögenhetsskadorna kan i sin tur delas upp i två kategorier: allmänna förmögenhetsskador och rena förmögenhetsskador. Det är viktigt att skilja mellan dessa två skadetyper, eftersom delvis olika regler täcker de båda skadetyperna. Rena förmögenhetsskador ersätts enligt huvudregeln endast då skadan har orsakats genom en brottslig handling. Allmänna förmögenhetsskador brukar däremot hänföras till kategorin tredjemansskador, även om det som vi skall se inte måste vara en tredjemansskada. Tredjemansskador är sådana skador som inte drabbar den direkta skadelidanden och skall enligt huvudregeln inte ersättas. Däremot har undantag från huvudregeln gjorts i praxis om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Med rena förmögenhetsskador avses vidare sådana skador som uppstår utan samband med en person- eller sakskada. Det är således en helt ekonomisk skada. En sådan skada kan bestå i att en företagare går miste om utebliven vinst på grund av att en konkurrent etablerar verksamhet i närheten eller att någon går miste om att ingå ett avtal som hade lett till vinster. En allmän förmögenhetsskada är däremot en sådan skada som har samband med en person- eller sakskada. Det är således fråga om en ekonomisk följdverkning av sådan skada. Som exempel på sådan skada är att någon förlorar arbetsinkomster på grund av att denne har drabbats av personskada och måste ligga på sjukhus. Även dennes arbetsgivare kan tänkas drabbas av en allmän förmögenhetsskada, eftersom arbetsgivaren inte har tillgång till arbetskraft. Det är inte fråga om en ren förmögenhetsskada, eftersom skadan har uppkommit som en följd av en personskada. Däremot är det i sådana fall fråga om en tredjemansskada. Detta då arbetsgivaren själv inte har drabbats av personskadan. En tredjemansskada är således en allmän förmögenhetsskada som har uppkommit genom en skada som har drabbat någon annan.
Vidare kan uppmärksammas att de skador som drabbar någon personligen aldrig kan anses vara en tredjemansskada. Detta kan tyckas självklart, men ofta kommer diskussionen om tredjemansskador upp om det är fråga om situationer där det är svåra orsakssamband, d.v.s. om det är svårt att veta vad som har orsakat skadan, eller om det är svårt att fastställa ett kausalsamband, d.v.s. om sannolikheten för skadan var låg. Det spelar dock inte någon roll hur skadan har uppkommit. Om någon har drabbats av en personskada eller om någons egendom har skadats är denne inte tredjeman. Detta innebär att fysiska skador aldrig är tredjemansskador.