Sakrätt blir i regel aktuellt vid konkurser och utmätningar och behandlar vem som skall få rätten till en viss tillgång. I sakrättsliga problem finns det alltid tre parter då sakrättsliga frågor uppkommer då mer än en person gör anspråk på viss egendom. Om någon utan rätt har förfogat över någon annans egendom uppkommer ett sakrättsligt problem. Frågan är om det är den nya köparen eller den gamla ägaren som har rätt till egendomen? Vid en konkurs är de sakrättsliga frågorna särskilt intressanta, eftersom de behandlar vem som skall utfå egendom som finns hos gäldenären, d.v.s. den som har försatts i konkurs. Vid en konkurs utmäts nämligen samtliga gäldenärens tillgångar för att täcka borgenärernas, d.v.s. de som har fordringar gentemot gäldenären, fordringar. Dock kan endast gäldenärens egendom utmätas. Den egendom som tillhör någon annan får nämligen inte utmätas för att täcka gäldenärens skulder.
Separationsrätt
Separationsrätt är en juridisk term som innebär att någon har rätt att vid en konkurs utfå sin egendom, trots att egendomen befinner sig hos gäldenären. Vid leasing är separationsrätten mycket viktig eftersom det formellt sett är leasegivaren som äger egendomen. Detta innebär att leasegivaren har separationsrätt i leasetagarens konkurs. Leasetagarens borgenärer har således ingen rätt till leasingegendomen. Dock bör uppmärksammas att separationsrätten i vissa fall kan underkännas eller bortfalla. Först och främst kan nämnas att om leasingegendom är sådan egendom som har infogats i fast egendom och därigenom blivit ett allmänt fastighets- eller byggnadstillbehör upphör separationsrätten. Även om leasingobjektet har infogats i lös egendom kan separationsrätten bortfalla om egendomen i vilket leasingegendomen har infogats framstår som det huvudsakliga objektet. Som exempel kan nämnas att en motor leasas och infogas i en lastbil. I sådana situationer kan separationsrätten bortfalla. Dessutom kan separationsrätten bortfalla om leasegivaren har medgett leasetagaren en rätt att förfoga över egendomen genom att bearbeta objektet eller infoga leasingobjektet i annan egendom på ett sätt som skulle riskera leasetagarens rätt, alternativt att sälja vidare leaseobjektet för egen räkning. Ett leasingavtal avser i regel endast en upplåtelse av nyttjande av ett objekt varför det brukar vara förbjudet för leasetagaren att förfoga över egendomen på ovannämnt sätt. I sådana fall kan det ligga närmare till hand att bedöma avtalet som ett regelrätt kreditköp istället för leasing.
Sale and lease back
Så kallad sale and lease back är ett sätt för leasetagaren att anskaffa kapital och innebär att leasetagaren säljer leasingobjektet till leasegivaren. Detta innebär att objektet inte behöver överflyttas mellan parterna. Överflyttning av ett köpt objekt, så kallad tradition, är väsentligt inom sakrätten eftersom tradition i regel är ett krav för att separationsrätt skall uppkomma för en köpare. Om egendomen är lös egendom krävs att leasegivaren vidtar vissa i lag föreskrivna åtgärder för att separationsrätt skall uppkomma. Det handlar framförallt om att kungöra köpet och förete köpeavtalet inför tingsrätten. Vidare förutsätts att leasetagaren inte försätts i konkurs eller att utmätning görs inom trettio dagar från dess att köpevtalet lämnades till tingsrätten. Om leasingobjektet istället är en byggnad på annans fastighet alternativt en immaterialrätt, som exempelvis ett patent eller ett mönsterskydd, uppkommer sakrättsligt skydd istället i samband med upprättandet av köpeavtalet. För det fall egendomen skulle ha överlämnats till leasegivaren för att sedan återlämnas till leasetagaren kan traditionskravet vara uppfyllt och sakrättsligt skydd därmed ha uppkommit. Huruvida så har skett kan vara något svårt att bedöma då det saknas tydliga regler. Dock kan med vägledning från Högsta domstolens rättsfall på området konstateras att endast tillfälliga överflyttningar av leasingegendomen inte är tillräckliga för att traditionskravet skall vara uppfyllt.
Investorleasing
Investorleasing innebär att leasegivaren överlåter ett leasingobjekt till en så kallad investor. Leasingobjektet finns fortfarande kvar hos leasetagaren som underrättas om överlåtelsen. I denna situation är det investorn som övertar leasegivarens roll och får fortsätta uppbära eventuell leasingavgift. Dock kan sakrättsliga problem uppkomma om leasegivaren går i konkurs. Frågan är då huruvida investorn, som är köpare av leasingobjektet, är sakrättsligt skyddad gentemot leasegivarens, d.v.s. säljaren av leasingobjektet, borgenärer. I regel uppkommer sakrättsligt skydd i och med att leasetagaren underrättas om förvärvet. I juridiska sammanhang brukar man säga att denuntiation i sådana fall har skett. En denuntiation innebär vidare att leasetagaren, d.v.s. den som denuntieras, måste respektera överlåtelsen och har inte längre rätt att utlämna egendomen till överlåtaren. Slutligen kan konstateras att denuntiationen fungerar på i stort sett samma sätt som tradition fungerar.