Som ett led i den konsumentskyddande lagstiftningen finns det speciella regler rörande produktsäkerhet. Produktsäkerhetslagstiftningen har uttryckligen som syfte att varor och tjänster, som i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet erbjuds till konsumenter, inte skall kunna orsaka personskador. Nämnvärt är att det finns vissa undantagsfall, när produktsäkerhetsreglerna inte är tillämpliga. Det gäller exempelvis antikviteter samt varor som är i behov av reparation eller renovering innan det är möjligt att använda dem i det sistnämnda fallet måste näringsidkaren uttryckligen informera konsumenten om behovet av reparation etc. Det finns även annan säkerhetslagstiftning som måste följas; i vissa fall är dessa regler inriktade på speciella områden och gäller alltså exempelvis bara för särskilda varor. Produktsäkerhetslagstiftningen, vars huvuddrag kommer att diskuteras i det följande, gäller dock alltså generellt på konsumentområdet.
Vad utgör säkra varor och tjänster?
Grundprincipen är helt enkelt att varor och tjänster som tillhandahålls skall vara säkra. Begreppet säker definieras som att varor/tjänster anses säkra, om de vid normal eller rimligen förutsebar användning och livslängd inte för med sig någon risk för människors hälsa och säkerhet, eller bara en låg risk. En eventuell acceptabel låg risk måste vara godtagbar med hänsyn till hur varan eller tjänsten används och skall vara förenlig med en hög skyddsnivå. Som mer konkreta exempel på varor som kan komma att anses säkra, trots att de är förknippade med en viss risk, kan till exempel knivar och motorsågar nämnas. Knivar och motorsågar kan onekligen vara farliga och komma att skada människor, men denna risk är i allmänhet acceptabel med hänsyn till deras användningsområden; det skulle vara ytterst svårt att använda helt ofarliga knivar och motorsågar till de saker som de är ämnade för. Kravet på en hög skyddsnivå kan dock bland annat innebära att knivar bör ha handtag som förhindrar att användaren skär sig samt att motorsågar bör ha passande skyddsanordningar, utförliga bruksanvisningar, med mera, så att risken för användaren trots allt blir så låg som möjligt. Varor, och i vissa fall tjänster, som uppfyller fastställda svenska eller europeiska standarder presumeras (antas) som huvudregel vara säkra.
Allmänna skyldigheter för näringsidkare
Näringsidkare (oavsett om den aktuella näringsidkaren är tillverkare, försäljare, importör, distributör etc.) som tillhandahåller varor eller tjänster till konsumenter skall, som grundprincip, lämna säkerhetsinformation åt konsumenten, i den utsträckning som det behövs för att konsumenten skall kunna bedöma riskerna med den aktuella produkten och kunna skydda sig mot riskerna. Skulle det visa sig att en näringsidkare har tillhandahållit en produkt som kan anses farlig, så är näringsidkaren skyldig att informera om skaderisken samt hur risken för skador möjligen kan förhindras. Denna information skall nå de konsumenter som är berörda av risken det är dock inte alltid nödvändigt att exempelvis skicka meddelanden direkt till de konsumenter som köpt den farliga produkten, utan det kan ofta räcka med att annonsera eller liknande. Hur noga näringsidkaren måste vara med att informera berörda konsumenter beror i viss mån på hur stor risken för skador är; upptäcks det till exempel att det finns stor risk för väldigt svåra skador så bör näringsidkaren anstränga sig och helst kontakta konsumenterna direkt, i den mån det är möjligt.
Förutom att informera om skaderisken när farliga varor upptäcks, så kan det även uppstå en skyldighet för näringsidkare att återkalla de aktuella produkterna. En återkallelse kan omfatta att produkten tas tillbaka från de distributörer som innehar den för försäljning, men i mer allvarliga fall kan återkallande från de konsumenter som köpt varan också bli aktuellt. Vid ett återkallande kan näringsidkaren, beroende på situationen, välja mellan att avhjälpa det fel hos varan som medför att skaderisken finns, att byta ut den felaktiga varan mot en ny felfri vara, eller att helt ta tillbaka varan och istället lämna ersättning för den. Är varan särskilt farlig skall näringsidkaren, efter återkallandet, förstöra eller på annat sätt oskadliggöra den. När det gäller en farlig tjänst skall ett återkallande bestå av att näringsidkaren, även här beroende på situationen, antingen erbjuder sig att avhjälpa felet som medför skaderisken eller lämnar ersättning så att felet kan avhjälpas av någon annan. Om inte näringsidkare uppfyller sina skyldigheter enligt produktsäkerhetslagstiftningen kan det i vissa fall bli aktuellt med diverse påföljder; exempelvis vite och sanktionsavgifter.