Det övergripande målet för polisens verksamhet är att poliserna ska upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt se till att allmänheten får skydd och annan hjälp som allmänheten kan vara i behov av. Polisens arbete med detta ska vara ett led i samhällets verksamhet att främja rättvisa och tryggthet. Med polisen menas i detta sammanhang såväl polisväsendet med dess olika delar samt de tjänstemän som är anställda hos polisen (alltså även polistjänstemän som främst har administrativa sysslor).
Vad betyder då att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att se till att allmänheten får skydd och annan hjälp? Om vi börjar med upprätthållandet av allmän ordning så anses det omfatta all egentlig polisverksamhet, alltså främst att bekämpa och utreda brott. Att polisen ska ge allmänheten skydd och annan hjälp kallas ibland för polisens hjälpande uppgift. Detta kan vara till exempel att skjutsa hem ungdomar som är ute sent en natt. Polisens hjälpande uppgift är inte hur långtgående som helst, polisen har alltså ingen absolut skyldighet att i alla situationer hjälpa människor.
Denna allmänna bestämmelse om målen med polisens verksamhet säger inte så mycket om vad polisens uppgifter egentligen är. Därför preciseras bestämmelsen i fyra huvuduppgifter:
1. Att förebygga brott och andra störningar av allmän ordning och säkerhet.
2. Att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, att hindra störningar i allmän ordning och säkerhet och att ingripa då störningar har inträffat.
3. Att bedriva spaning och utredning om brott som hör under allmänt åtal.
4. Att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp (då det är lämpligt).
Låt oss nu gå igenom dessa uppgifter i tur och ordning. Att förebygga brott och andra störningar av allmän ordning och säkerhet är alltså polisens första uppgift. Den brottsförebyggande verksamheten är en av polisens viktigaste uppgifter. På ett sätt kan man säga att allt som polisen gör i någon mening är brottsförebyggande, men här avses det egentliga brottsförebyggande arbetet. Denna verksamhet kan vara både långsiktig och kortsiktig och sker ofta i samarbete med andra aktörer, såsom kommuner och olika organisationer. Hur det brottsförebyggande arbetet ska se ut eller vara utformat går inte att bestämma generellt, utan polismyndigheten i varje län ansvarar självständigt för att utforma detta arbete så att det blir så bra och effektivt som möjligt. Exempel på vad brottsförebyggande verksamhet kan vara är undervisning i skolor och information till allmänheten om brottsrisker.
Uppgift två brukar kallas polisens övervakningsverksamhet. Denna verksamhet kan delas in i två olika delar: trafikövervakning och allmän övervakning. Trafikövervakningen görs främst genom patrullering med bil och motorcykel, men det förekommer även att polisen använder sig av helikoptrar i trafikövervakningen. Den allmänna övervakningens syfte är att se till att allmän ordning och säkerhet inte störs genom att brott begås och om så sker ska det inom ramen för den allmänna övervakningen finnas beredskap som möjliggör ett ingripande. För att denna övervakning ska bli så effektiv som möjligt bör den bedrivas vid den tid och på den plats där största möjliga brottsförebyggande effekt uppnås.
Den tredje uppgiften är polisens spanings- och utredningsverksamhet. Vad gäller den brottsutredande verksamheten är det viktigt att skilja på sådan verksamhet som ligger utanför en förundersökning och sådan verksamhet som ingår i en förundersökning. Den verksamhet som är ett led i en förundersökning är nämligen lagreglerad, medan den verksamhet som inte ingår i förundersökningen är oreglerad. Det utredningsarbete som sker före en förundersökning inleds benämns ofta som spaningarbete. Här finns inte någon konkret misstanke om ett konkret brott ännu, utan polisens uppgift är att genom spaningen få uppgifter om brott som kan utredas.
Att lämna allmänheten skydd, hjälp och upplysningar, vilket är polisens fjärde huvuduppgift, benämns som polisens hjälpande verksamhet. Polisen ska bara lämna hjälp till allmänheten då det bedöms vara lämpligt. Att hjälpa allmänheten anses generellt sett vara lämpligt då det inte finns någon annan myndighet som har till uppgift att hjälpa personer som befinner sig i den aktuella situationen. Vid akuta situationer får dock polisen hjälpa en behövande även om det egentligen är en annan myndighet som ska göra det. Här inbegrips till exempel polisens arbete vid räddningsinsatser och olyckshändelser.
Som femte uppgift anges även att polisen ska fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt olika specialbestämmelser. Dessutom ska polisen bedriva så kallat personsäkerhetsarbete. Sådant arbete kan bli aktuellt avseende personer som ska vara vittnen i rättegångar och avseende andra hotade personer. Ett sådant personsäkerhetsarbete ska utformas individuellt, så vilka åtgärder från polisens sida som blir aktuella går inte att säga generellt utan måste avgöras från fall till fall. Då personsäkerhetsarbetet utformas ska hänsyn tas till hotbilden mot den person som ska skyddas samt den personens egna, personliga förhållanden. Detta för att personsäkerhetsarbetet ska bli så effektivt som möjligt.