Som säkerhet för en skuld kan en fastighetsägare få inskrivning i fastigheten till ett visst belopp, s.k. inteckning. En inteckning görs hos den lokala inskrivningsmyndigheten Lantmäteriet, som då utfärdar ett bevis om att sådan har skett i fastigheten. Beviset kallas för pantbrev och gäller för ett visst belopp. Panträtten upplåts när fastighetsägaren överlämnar pantbrevet till fordringsägare som en pant för dennes fordran. Inskrivningen samt beviset, pantbrevet, ger sålunda panthavaren rätt att få betalning ur fastigheten motsvarande det belopp som inskrivits och representerar därför en del av fastighetens värde. Pantbrevet är en trygghet för panthavaren då det säkerställer att denne kan få betalning ur fastigheten när fastighetsägaren har betalningssvårigheter och en tvångsvis försäljning av fastigheten blir aktuell.
För att panträtten skall uppstå måste ett pantavtal ingås och pantbrevet överlämnas. Ett pantbrev kan antingen vara ett skriftligt dokument eller ett s.k. datapantbrev. Datapantbrev är inget pappersdokument, utan är en registrering i ett pantbrevsregister. Datapantbrev har blivit alltmer vanligt och när det gäller bankernas kreditgivning är det den vanligaste formen. Många äldre pantbrev är dock i pappersform. Om man vill kan man lämna in dessa till Lantmäteriet som omvandlar dem till elektronisk form. Elektroniska pantbrev är den vanligast formen nuförtiden, eftersom de inte riskerar, såsom pappersdokument, att försvinna eller tyna bort.
För att ett pantbrev skall ha något värde, måste en fordran vara pantsatt. Det är endast fastighetsägaren som kan pantsätta. För att pantbrevet skall ha något värde måste ett pantavtal finnas, vilket pantbrevet är sammankopplat till.
När man säljer en fastighet eller ett hus måste man överlämna de pantbrev som inte utgör säkerhet för lån till köparen av fastigheten. När det är ett skriftligt pantbrev skall pappret fysiskt överlämnas. Datapantbrevet anses överlämnat när fordringsägaren (borgenären) har registrerats som pantbrevshavare i registret.
En pantsättning kan gå till enligt följande
Fastighetsägaren begär inskrivning för ett visst belopp hos inskrivningsmyndigheten Inskrivningsmyndigheten för in inskrivningen och utför beviset, pantbrevet. Pantbrevet översänds sedan till fastighetsägaren. Fastighetsägaren tar upp ett lån exempelvis hos en bank. Fastighetsägaren ingår ett pantavtal med borgenären (banken). Fastighetsägaren överlämnar pantbrevet till borgenären (banken).
Av punkterna ovan framgår att fastighetsägaren kan inneha flera pantbrev som ännu inte är överlämnade till någon borgenär. Dessa pantbrev är då inte sammankopplade med någon fordran och utgör inte någon säkerhet. Däremot har pantbreven ett visst ekonomiskt värde eftersom det kostar pengar att få pantbreven utfärdade. Ett pantbrev kan bli dyrt. Kostnaden (s.k. stämpelskatt) är för närvarande 2 % av det belopp som intecknas. Det innebär att om man lånar 1 500 000 kronor och måste ta ut pantbrev på hela beloppet, blir kostnaden 30 000 kronor. Därtill tillkommer en administrationsavgift på 375 kronor.