Namn


Alla barn har rätt till ett förnamn som man tilltalas med. Det är stadgat i både den svenska lagen och den internationella barnkonventionen. Ett nyfött barn skall få ett eller flera förnamn som skall registreras hos Skatteverket inom tre månader från födseln. Man kan senare i livet lägga till fler förnamn eller stryka något av de namnen man har, men ett av de ursprungliga namnen måste man alltid behålla. Man kan också genom en anmälan till Skatteverket ändra ordningsföljden mellan sina förnamn eller så kan man påverka stavningen på sitt namn såvida den nya stavningen inte påverkar uttalet av namnet. Om man vill göra något speciellt, hitta på ett eget namn, välja ett mycket ovanligt namn eller liknande så kan det behövas en ansökan till Patent- och registreringsverket först. Om det inte möter några andra hinder, som till exempel att det är ett namn som kan göra andra väldigt upprörda eller om det skulle vara till skada för personen som skall bära namnet att heta så eller om det är något som är alldeles omlämpligt att heta, så kan man sedan anmäla detta till Skatteverket.

När man föds får man som barn föräldrarnas efternamn om de har ett gemensamt sådant. Om föräldrarna är ogifta, eller ändå har valt att ha olika efternamn, kan man, inom tre månader, anmäla till skatteverket vilket efternamn som barnet skall ha. Detta gäller om det inte redan finns syskon i familjen som är föräldrarnas gemensamma barn, för då får det nyfödda barnet samma efternamn som syskonen har. Om man inte gör någon anmälan alls får barnet automatiskt mammans namn. Detsamma gäller om man inte har fastställt vem som är barnets pappa inom tre månader från födseln.

Om man adopterar ett barn gäller reglerna på samma sätt som ovan när det gäller föräldrar som lever tillsammans. Om det är en ensam person som adopterar kan man välja att ge barnet sitt eget efternamn eller ett namn man själv haft som ogift. I vissa speciella fall kan en domstol bestämma att barnet ska behålla sitt eget efternamn trots en adoption.

Det namn man får som barn kan man byta. Det vanligaste är att man kanske vill ta något namn som finns i släkten, sin mammas flicknamn till exempel. Det kan man göra genom en anmälan till Skatteverket. Det kan vara så att ens förälder har gift om sig och därigenom fått ett nytt namn som man vill byta till för att ha samma efternamn och i dessa fall behöver man då ett samtycke från den nya partnern vars namn man vill ta. Det finns flera regler kring byte av efternamn och Skatteverket kan ge information om hur man gör.

När man gifter sig kan man välja om man vill ta den ena partens efternamn eller behålla sina respektive efternamn. Oavsett vilket skall man, senast i samband med vigseln, göra en anmälan till skatteverket om vilket namn man skall ha. Om man väljer att ta sin partners efternamn så gäller detta byte från och med vigseln. Det kan vara bra att tänka på att man inte kan gifta till sig ett efternamn som ens partner själv har gift till sig tidigare.

Om man vill ta ett helt nytt namn, hitta på ett eget eller ta ett gammalt släktnamn kan man göra en ansökan hos Patent- och registreringsverket. Om man har tagit ett sådant nytt efternamn så kan man bara ändra detta till ett annat nytt efternamn om det finns särskilda skäl. Om ansökan om namnbyte gäller ett barn under arton år så får man bara godkänna ett sådant byte om det kan anses vara i barnets bästa intresse. Att ändra stavningen på sitt befintliga efternamn behandlas på samma sätt som ett nybildat namn, man får göra en ansökan.

När det gäller efternamn kan man inte heta vad som helst. Det finns en rad regler som man måste ta hänsyn till när man skall hitta på vad man vill heta. Man kan till exempel inte ta ett förnamn som efternamn, om det inte finns särskilda skäl för detta. Man får dock ta sin mammas eller pappas förnamn, om man lägger till ändelsen son eller dotter. Det är inte tillåtet att använda namn på järnvägsstationer, postkontor eller liknande eftersom det kan vara förvirrande för andra. Man får inte heta ett dubbelnamn som nybildat efternamn eller något som stavningsmässigt, språkligt eller uttalsmässigt kan vara olämpligt att heta i Sverige. Sedan måste man också tänka på att man inte skall väcka anstöt och att namnet inte skall skada den som skall bära det. Utöver alla dessa regler får man heller inte hitta på ett namn som är väldigt likt ett skyddat befintligt släktnamn, ett utländskt befintligt efternamn, något som låter som företagsnamn, föreningar eller liknande. Man kan alltså inte heta Kokakola eller Hammarby i efternamn eftersom det låter som ett varumärke och en fotbollsförening. Det finns också skydd för konstnärers namn och litterära verk och liknande. Om man är osäker på vad som gäller kan man kontakta Patent- och registreringsverket. Lagen ger ett visst skydd för mycket ovanliga namn och det gäller även för ett konstnärsnamn om man är väldigt känd. Då kan inte andra anta detta efternamn eller ett alltför likt namn.

Mellannamn

Med ett mellannamn menar man i lagen efternamn. Om man gifter sig och vill ta sin nya partners efternamn kan man välja att behålla sitt eget efternamn som mellannamn. Man kan få bära ett sådant namn som mellannamn även efter att äktenskapet är slut, om man får den andra personen samtycke. På samma sätt kan ett barn ta den ena förälderns efternamn som mellannamn. Adoptivbarn, som vid adoptionen fått adoptantens efternamn, kan få behålla sitt tidigare namn som mellannamn om de vill. På samma sätt kan adoptivbarn som behållit sitt eget namn bära sina adoptivföräldrars namn som mellannamn.

Ansökan och registreringar

Alla ansökningar om namnändringar och liknande skall göras skriftligen till den myndighet som är ansvarig. När det gäller anmälan till Skatteverket kan det räcka att man gör en anmälan till Försäkringskassan eller till en vigsel- eller dopförrättare i samband med äktenskap eller dop. När man vill göra en ansökan till Patent och registreringsverket skall denna vara skriftlig. Man skall bifoga ett personbevis och även ange varför man vill ansöka. Man måste också uppge sin postadress. När man gör en sådan ansökan tas en avgift ut, som den sökande skall betala.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar