Att man kan bli dömd för ett fullbordat brott exempelvis att A döms för mord, eftersom denne uppsåtligen mördat B är ganska så självskrivet. Under vissa omständigheter kan man emellertid dömas till ansvar även om inget fullbordat huvudsakligt brott föreligger. I somliga situationer kan man komma att dömas för till exempel försök, förberedelse eller stämpling till brott (så kallade osjälvständiga brottsformer). Detta gäller framförallt i samband med vissa grövre brott bland annat kan man dömas för brottet försök till mord. Här nedan skall det närmare diskuteras vad som, något mer exakt, räknas som ett brottsligt försök till brott.
Initialt skall det återigen betonas att försök till brott alltså är precis vad det ordagrant låter som; det är fråga om att en gärningsman har påbörjat utförandet av ett visst brott, men utan att brottet ifråga kommit till fullbordan. Det handlar om att något av brottets så kallade objektiva rekvisit inte är uppfyllt, dock måste vad som kallas för de subjektiva rekvisiten vara uppfyllda. Objektiva rekvisit kan man kanske bäst beskriva som faktiska omständigheter, händelser som rent objektivt sett inträffat. Subjektiva rekvisit, däremot, berör vilken avsikt som gärningsmannen hade med sitt agerande. För att en gärning skall anses som brottslig måste gärningsmannen som huvudregel ha haft uppsåt till de objektiva rekvisiten i den aktuella brottsbeskrivningen (i vissa fall krävs emellertid inte uppsåt, utan det räcker med att gärningsmannen varit oaktsam).
För att anknyta till exemplet med mord, som nämnts i stycket ovanför; ifall A misshandlat B med syftet att mörda denne så har A alltså uppsåt till brottet mord. De subjektiva rekvisiten för mord är därmed uppfyllda. Om A emellertid avbryter misshandeln i tron att B redan avlidit, men det därefter visar sig att B faktiskt överlever misshandeln, så är de objektiva rekvisiten för mord inte uppfyllda (B lever ju fortfarande). Ett alternativ i den situationen kan förstås vara att A följaktligen döms för brottet misshandel, ett brott vars objektiva rekvisit är uppfyllda. Dock hade ju A faktiskt uppsåt till det grövre brottet mord och det kan därmed bli aktuellt att döma A för just försök till mord.
För att ett brottsligt försök till brott skall föreligga krävs att det förekommit fara för att gärningsmannens agerande skulle leda till att brottet ifråga fullbordats, alternativt att fara för att brottet skulle fullbordas endast med anledning av tillfälliga omständigheter var utesluten. Med detta, kanske aningen kryptiska, stadgande åsyftas att det antingen måste ha funnits en reell fara för att brottet skulle fullbordas eller att det faktum att brottet inte fullbordats enbart berodde på en tillfällighet. Det skall alltså vara fråga om ett allvarligt menat försök att begå brott.
För att förtydliga vad som menas i och med detta hänvisas ofta till ett klassiskt exempel, nämligen situationen att en gärningsman ämnar mörda en person genom förgiftning. Säg att gärningsmannen helt felaktigt tror att ett visst ämne är giftigt (exempelvis ifall gärningsmannen skulle tro att vanligt vatten är giftigt) och försöker förgifta det tilltänkta mordoffret genom att få denne att dricka vatten. I en dylik situation föreligger aldrig någon verklig fara för att brottet mord skall kunna fullbordas, eftersom vatten som sagt inte är giftigt, och gärningsmannens plan är därmed allvarligt bristfällig. På grund av detta kommer gärningsmannen antagligen att undvika att dömas för försök till mord. Säg emellertid att man ändrar förutsättningarna något, så att situationen är sådan att gärningsmannen planerar att förgifta offret med ett ämne som verkligen är giftigt. Gärningsmannen blandar det giftiga ämnet i kaffe, som denne ämnar lura det tilltänkta mordoffret att dricka. I sista stund förhindras dock brottet mord från att uppfyllas, eftersom det potentiella offret råkar spilla ut det förgiftade kaffet innan denne druckit något. I detta fall har det funnits en verklig fara för att mordet skulle genomföras och gärningsmannen kan därmed troligen dömas för försök till mord. För att förändra omständigheterna i exemplet ännu en gång kan vi säga att gärningsmannen beslutat att förgifta offret med ett ämne som verkligen är giftigt, även denna gång genom att blanda ämnet i offrets kaffe. När gärningsmannen skall utföra förgiftningen råkar denne av misstag ta ett annat ämne, som inte är giftigt, och blandar det i kaffet istället för det giftiga ämnet. Det potentiella offret dricker därefter kaffet. I denna situation föreligger aldrig någon faktisk fara för att mordet skall genomföras. Dock är det endast på grund av tillfälliga omständigheter som det varit uteslutet att brottet skulle fullbordas och gärningsmannen kan därför komma att dömas för försök till mord.
När det gäller försök till brott, så talar man ofta om den så kallade försökspunkten. Man åsyftar då det ögonblick i vilket utförandet av ett brott faktiskt påbörjats. Ett agerande kan vara brottsligt i ett tidigare skede än vid besökspunkten, och då utgöra exempelvis stämpling eller förberedelse till brott, men för att försök till brott skall föreligga måste alltså själva den huvudsakliga brottsliga gärningen ha inletts. För att återigen återkomma till exemplet med A som ämnar mörda B genom misshandel, så består försökspunkten i denna situation förmodligen av att A verkligen påbörjar misshandeln av B genom att exempelvis rikta ett knytnävsslag mot denne.