Förskott på arv


En grundprincip när det gäller arvsrätt är att alla den avlidnes bröstarvingar (den avlidnes avkomlingar – i första hand barn, sedan barnbarn och så vidare) skall behandlas lika och att varje barn eller deras efterföljande släktgren skall tilldelas en lika stor andel av den avlidnes kvarlåtenskap. Av denna anledning finns det lagstiftning som säger att, som huvudregel, skall gåvor som den avlidne under sin livstid gett till någon av sina bröstarvingar räknas som ett förskott på deras arv. Gåvans värde skall därmed dras av från bröstarvingens arvslott i samband med arvskiftet. Handlar det om en gåva av ett väldigt stort värde, som är värd mer än bröstarvingens arvslott, kan det rentav under somliga omständigheter uppstå en skyldighet för bröstarvingen att utge ekonomisk ersättning till övriga bröstarvingar (så att alla bröstarvingar kan få ut den arvslott som de är berättigade till). När man drar av en gåva som räknas som förskott på arv från en bröstarvinges arvslott värderar man vanligtvis gåvan till det värde som den kan bedömas ha haft då bröstarvingen mottog den (och inte till det värde som gåvan har vid arvskiftet).

I vissa situationer gäller emellertid inte presumtionen att en gåva till en bröstarvinge skall räknas som förskott på dennes arv. Detta gäller ifall den avlidne uttryckligen har föreskrivit att en viss gåva till en bröstarvinge inte skall räknas som förskott på dennes arv (exempelvis genom att skriva detta i ett gåvobrev eller i ett testamente), men även i vissa fall då det av annan anledning kan antas att den avlidne inte ville att gåvan skulle räknas som ett förskott. Det är inte heller alla slags gåvor som anses utgöra förskott på arv – exempelvis räknas sedvanliga presenter av ett mindre värde eller pengar som en förälder betalat för sitt barns uppehälle vanligen inte som förskott på arv. Reglerna om förskott på arv tillämpas i första hand då det förekommer stora skillnader mellan hur de olika bröstarvingarna blivit behandlade, såsom till exempel om en förälder konstant favoriserat ett av sina flera barn ur ett ekonomiskt hänseende. Finns det någon form av osämja mellan de olika bröstarvingarna, där det hävdas att någon blivit sämre behandlad, är det kanske också vanligare att reglerna rörande förskott på arv åberopas.

Som nämnts ovan, gäller reglerna rörande förskott på arv framförallt den avlidnes bröstarvingar. Arvingar av annat slag omfattas som huvudregel inte av denna reglering. Säg exempelvis att en avliden inte har några bröstarvingar, utan endast efterlämnar sin bror och sin syster som arvingar. Medan den avlidne levde hade han gett sin syster gåvor till ett stort värde, men inte gett något till brodern. I normalfallet kommer detta dock inte innebära att gåvorna till systern räknas som ett förskott på arv och dras av från systerns arvslott. Man kan säga att, för andra arvingar än bröstarvingar, är nämligen presumtionen den motsatta – en gåva räknas ej som förskott såvida det inte uttryckligen föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas att gåvan skall räknas just som ett förskott på arv. Vill man att en gåva till en annan arvinge än en bröstarvinge skall räknas som förskott på arv bör man därför ange detta i exempelvis ett gåvobrev eller testamente.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar