Vissa av de lagbestämmelser som har som uppgift att se till att en trafiktjänsteman ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten i kollektivtrafiken (med kollektivtrafik avses här busstrafik, tunnelbanetrafik samt spårvagnstrafik) är straffsanktionerade för att de ska få en större tyngd och öka chansen för att personer faktiskt gör så som trafiktjänstemännen säger till dem. Det straff som främst blir aktuellt är penningböter (vilket är en bot som utgörs av en fast penningsumma). De fall då det kan bli aktuellt med penningböter är nio till antalet, och dessa situationer är då:
1. En person är berusad eller äventyrar ordningen eller säkerheten i trafiken.
2. En person har gått in på en tunnelbanas spårområde eller den del av en spårvagns spårområde där det är tydligt markerat att allmänheten inte har tillträde.
3. En person beträder en tunnelbanevagns eller spårvagns utsida, till exempel genom att sitta på taket på vagnen.
4. En person rör vid manöveranordningar, signalanordningar eller andra liknande anordningar
5. En person hindrar trafikens behöriga gång, till exempel genom att hindra tunnelbanedörrar från att stängas så att tunnelbanan inte kan lämna plattformen.
6. En person tar med sig egendom ombord på det kollektiva färdmedlet som antingen kan vara farlig eller som är otymplig eller på något annat sätt kan orsaka en betydande olägenhet för medpassagerarna.
7. En person röker inom en del av trafikföretagets område som inte är beläget utomhus.
8. En person skräpar ned eller på något annat sätt förorenar ett kollektivt färdmedel eller inom trafikföretagets område.
9. En person har tagit sig förbi spärrarna i tunnelbanesystemet utan att ha ett giltigt färdbevis.
Noteras måste dock att alla det i dessa fall även kan bli aktuellt med straffansvar enligt reglerna i brottsbalken. I de fallen då ansvar döms ut enligt reglerna i brottsbalken kan det även bli aktuellt med ett svårare straff än penningböter. I vissa fall kan det istället för penningböter bli aktuellt med en så kallad tilläggsavgift. En tilläggsavgift får tas ut då en resande inte kan visa upp en biljett som är giltig vid det datum och det klockslag då resan företas. Tilläggsavgiften tas ut utöver kostnaden för en biljett som den resande kan behöva lösa för att kunna fortsätta sin resa och bestäms till ett belopp som är skäligt med hänsyn till kostnaden för biljettkontrollen och vad det hade kostat den resande att köpa en giltig biljett. Tilläggsavgiften bestäms dock inte olika från fall till fall, utan bestäms till ett visst belopp som tas ut av alla resande som påträffas utan giltig biljett. En resande som vägrar att betala tilläggsavgiften eller att lösa en giltig biljett får avvisas från det kollektiva färdmedlet av den tjänsteman som utför biljettkontrollen.
Tilläggsavgift får inte tas ut om den resande saknade en giltig biljett och detta måste anses vara ursäktligt med hänsyn till den resandes ålder eller om det är ursäktligt på grund av sjukdom, om bristande kännedom om lokala förhållanden eller av någon annan omständighet. Det skulle därför i vissa fall kunna anses vara ursäktligt att en blind person som inte bor i Stockholm åker buss utan att först ha köpt en biljett (eftersom det i Stockholm krävs att biljett köps före bussresan, vilket framgår av anslag på busshållsplatserna). Detta är dock en undantagsregel som inte ska användas i allt för många fall.
Slutligen ska något sägas om möjligheten att avvisa personer från kollektiva färdmedel eller trafikföretagets område. Har en person vägrats tillträde till ett kollektivt färdmedel eller trafikföretagets område på grund av att han eller hon till exempel är berusad eller har med sig farliga föremål och ändå försöker ta sig in på trafikföretagets område eller ombord på färdmedelt får polis eller ordningsvakt kallas till platsen. Polisen eller ordningsvakten får då avvisa eller avlägsna den trilskande personen från platsen. Detsamma gäller om en person har uppmanats av en trafiktjänsteman att lämna färdmedlet eller trafikföretagets område och personen i fråga inte lyder tillsägelsen.