Alla barn har rätt att få veta vem som är mamma och vem som är pappa; man talar om barnets rätt till båda sina föräldrar. Det är viktigt för ett barn att känna till sitt ursprung, men det kan finnas andra aspekter också, så som ekonomiskt underhåll och arvsfrågor vilka är viktiga och som kräver att man känner till vem som är förälder till barnet. Man fastställer familjerelationen och får därmed en familjerättslig juridisk tillhörighet.
Oftast är det ganska självklart vem som är barnets mor. Man förutsätter att den kvinna som fött barnet också är dess mor. I och med den nya vetenskapen och de medicinska framstegen som har gjorts, så kan det ändå behövas viss formalitet kring ett moderskap. Dessa specifika fall är om barnet hittas övergivet, om det har fötts genom en äggdonation eller om det har skett en förväxling eller liknande. Dessa situationer är relativt ovanliga och kan ofta behöva råd från någon som är insatt i hur man skall gå till väga i dessa frågor.
Om moderskapet ofta är ganska okomplicerat är det däremot inte alltid självklart vem som är ett barns far, åtminstone inte den biologiska fadern. Då kan man behöva göra en utredning för att fastställa det juridiska faderskapet. En sådan utredning kan behöva göras om man inte är gift när barnet föds, om man har fått ett tidigare faderskap upphävt eller ifrågasatt.
Om en man och en kvinna är gifta med varandra och gemensamt får ett barn, så utgår man från att det är maken som också är pappa till barnet. Nu är det ju inte alltid så enkelt, men lagstiftaren har ändå gjort det antagandet, man kallar det att presumera faderskap. I de fall som man har en presumerad far, så sker allt automatiskt och paret blir även på pappret föräldrar till barnet, med gemensam vårdnad. Detta gäller också i de fall då pappan och tillika maken hunnit avlida innan barnet föds, men levde när man tror att barnet blev till. Skillnaden då är bara att mamman får ensam vårdnad. I vissa fall kan en förmyndare utses åt barnet.
Man kan däremot inte presumera att den äkta mannen är far till ett barn, även om det föds inom äktenskapet, om det har framkommit att mamman haft sex med en annan man under äktenskapet och att det dessutom är sannolikt att denna man är barnets far. Man kan heller inte anta att den äkta maken är pappan, om paret innan barnet föddes inte var gifta eller om de levde på vars ett håll och det därigenom är troligt att det inte är makens barn. Om barnet på grund av till exempel arvsanlag eller andra uppenbara eller särskilda omständigheter inte kan vara släkt med maken, så skall man heller inte presumera faderskapet. I alla dessa fall måste man göra en utredning för att slå fast vem som faktiskt är pappan till barnet och om den äkta maken skriver på ett papper som godkänner att någon annan är far, så kan han själv inte bli ansedd som pappan. Ett sådant papper måste dock alltid vara godkänt och undertecknat även av mamman.
Om paret som får barn tillsammans är ogifta finns det några olika varianter. Om paret är sambo, eller är skrivna på samma adress, så kan man enkelt fylla i en handling som ofta tillhandahålls av socialtjänsten. Det händer också att man blir kallad till ett möte där, en tid efter att barnet är fött, för en mindre informell utredning. I de fall som det inte råder något tvivel om faderskapet görs heller ingen grundlig genomgång, utan man godtar att pappan skriver på ett dokument som bekräftar hans faderskap. Om det däremot uppstår en situation där det finns flera potentiella fäder, eller en annan man gör anspråk på faderskapet alternativt att en man vill frånsäga sig sitt faderskap, så måste socialnämnden, eller annan lämplig nämnd, göra en utredning av hur de familjerättsliga banden ser ut. En sådan utredning är inget valfritt, utan ett juridiskt måste för att på ett tydligt sätt markera vikten av att barnet får vetskap om sitt ursprung. Om det behövs för utredningen, så skall blodprov tas på den eller de personer som ärendet rör det är till och med förenat med vite om man inte lyder en sådan kallelse. Man kan också behöva göra andra medicinska tester, så som kontroller av olika arvsanlag, för att kunna fastställa de familjära banden. Om en sådan grundlig utredning är nödvändig kan man få hjälp med hur det skall gå till och vart man skall vända sig.