Med expropriation menas att egendom tas i anspråk för att tillgodose allmänna intressen. Expropriation innebär ett tvångsingripande i äganderätten och därför krävs att vissa förutsättningar som uppställs i lag är uppfyllda för att expropriation skall få vidtas. I regel är det regeringen som avgör när expropriation får göras och i normalfallet utgår ersättning, som bestäms av domstol. Att ersättning skall utgå för expropriation har till och med ansetts vara ett så viktigt skydd för äganderätten att rätten till ersättning har fastställts i grundlag. Reglerna om expropriation har flera olika funktioner. Som nämnts är det starka allmänna intressen som motiverar en möjlighet till expropriation. Samtidigt har lagstiftaren försökt minimera den olägenhet som drabbar den enskilde vars egendom exproprieras. För det första skall expropriationen vara något sånär förutsebar, vilket bör tillgodoses genom klara och tydliga regler om expropriation. Vidare skall expropriation ske mot ersättning för att öka ägarens trygghet. Man brukar tala om en likhetsprincip vilket innebär att den som drabbas av expropriation inte skall försättas i ett sämre läge än den som inte drabbas. Vidare brukar man försöka få den enskilde att frivilligt gå med på att avstå från sin mark. I sådana fall är det fråga om en försäljning av marken till staten eller kommunen och något tvång behöver inte tillämpas.
Något om vad som kan bli föremål för expropriation och vilka verkningar den medför
Enligt lagen innebär expropriation att antingen äganderätten till en fastighet eller en bruksrätt, som exempelvis servitut eller nyttjanderätt, tas i anspråk. I samband med att äganderätten exproprieras upphör alla särskilda rättigheter som besvärar fastigheten, som exempelvis servitut och nyttjanderätter av olika slag, att gälla. Detta innebär att den som är hyresgäst eller arrendator eller har en liknande rättsställning måste lämna fastigheten. Istället får rättighetshavaren ersättning för värdet av rättigheten. Även panträtt upphör att gälla vid expropriation. Panträttshavaren får dock ersättning härför ur expropriationsersättningen. I situationer då det är onödigt att nyttjanderätter till fastigheten skall upphöra finns en möjlighet för dessa att kvarstå så länge detta inte sker till men för panthavares rätt. Vidare kan expropriationen endast omfatta en del av fastighet, vilket kallas för delexpropriation. I sådana fall är det endast den exproprierade delen som övergår och befrias från rättigheter. Slutligen kan påpekas att sådana nyttjanderätter och servitut som har tillkommit genom servitut har en särskilt stark rättsställning och de vanliga reglerna gäller inte för dessa.
Allmänt om ändamålen för expropriation
För rättssäkerhetens skull är det väldigt viktigt att reglera vilka ändamål som kan föranleda en expropriation. Detta då tvångsinlösen av egendom är ett långt gående ingrepp i äganderätten. Därför anges i lagen ett antal ändamål för vilka expropriation får vidtas. Dock finns det ett visst utrymme för myndigheterna att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet eftersom ändamålen inte är helt klart preciserade. För att skydda enskilda mot godtycke har dock införts en regel som stadgar att en speciell behovs- och lämplighetsprövning skall göras. Denna företas i syfte att hindra onödiga expropriationer. Vidare föreskrivs i grundlagen att för att göra ingrepp i enskilds rätt förutsätts att ingreppet är till för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Expropriation för tätbebyggelse
Utvecklingen av det moderna samhället har medfört att vissa kravs ställs på kommunerna gällande planeringen av bebyggelse. När nya tätortsområden byggs eller då äldre ändras skall detta ske planmässigt. Det är kommunernas ansvar att både styra för planläggningen och utvecklingen. Det är med hänsyn till detta som reglerna om expropriation för tätbebyggelse har tillkommit. Syftet är att kommunerna skall ha obetingad företrädesrätt till sådan mark som skall användas för tätbebyggelse. Därför finns en möjlighet för kommunen att expropriera mark om det är antagligt att marken kan komma att behövas för det avsedda ändamålet. Möjligheterna för expropriation i ett redan tätbebyggt område är dock något mindre. Där får expropriation endast ske om det med skäl kan antas att marken kommer att beröras av en anläggnings- eller byggnadsåtgärd. Detta skall vara inom överskådlig tid och av väsentlig betydelse ur allmän synpunkt. Vidare får kommunen vidta expropriation om det är angeläget att kommunen får rådigheten över marken för att främja att ett planmässigt byggnadsskick eller någon annan jämförlig orsak.
Expropriation för särskilda ändamål
Det finns ett antal lagregler som medger expropriation för olika särskilda ändamål. För det första kan nämnas expropriation för olika kommunikationsändamål. Vidare finns regler om expropriation för vatten, avlopp, drivkraft etc. För att expropriation för näringsverksamhet skall kunna ske förutsätts att näringsverksamheten är allmännyttig. Med detta menas att näringsverksamheten skall ha en stor betydelse för orten, riket eller en viss befolkningsgrupp. Dock bör uppmärksammas att expropriation är en sista utväg och helst bör intressena tillgodoses på annat vis. Vidare kan expropriation för skydds- och säkerhetsområden av olika slag vidtas. Expropriation för försvarsändamål kan vidtas exempelvis för upprättande av militära skjutfält. Expropriation kan även vidtas av vanvårdad fastighet. I sådana fall krävs dock att grov vanvård föreligger eller kan befaras. För att skydda historiskt speciell bebyggelse eller fornlämningar kan expropriation för kulturella ändamål vidtas. Vidare kan expropriation för naturvårds- och friluftsändamål vidtas. Syftet med expropriationen kan vara att bevara naturområden eller tillgodose allmänhetens behov av mark eller anläggningar för idrott eller friluftsliv. Slutligen kan nämnas att det i lagen finns en allmän bestämmelse som medger expropriation av mark som behövs som utrymme för en verksamhet som staten eller kommunen skall tillgodose eller som annars är av stor betydelse för orten, riket eller för en viss befolkningsgrupp.