Ett domännamn är kort sagt en Internet-adress som tar en till en hemsida. Reglerna rörande domännamn är på många sätt knutna till varumärkesrätten, detta på grund av att firmanamn eller andra varumärken ofta används i samband med Internet-adresser (även om ett domännamn förstås inte alltid utgörs av ett varumärke). Redan genom att man har skyddat sitt varumärke på sedvanligt sätt, genom inarbetning eller genom registrering, har man också fått ett visst domännamnsskydd för det. Om någon annan än varumärkesinnehavaren utan tillstånd använder varumärket i ett domännamn kan det i vissa fall betyda att personen gör sig skyldig till varumärkesintrång. Ifall man som varumärkesinnehavare vill ha ett starkare skydd mot andras användning av varumärket i domännamnsavseende bör man dock se till att ha ett ordentligt domännamnsskydd, genom registrering av det aktuella domännamnet.
Internet begränsas som bekant i allmänhet inte av gränser mellan länder. Domännamnsskydd är därför inte nationellt på samma sätt som exempelvis varumärkesskydd är. Detta medför emellanåt en mängd problem, bland annat kan det uppkomma konflikter mellan varumärkesrätt och domännamnsskydd samt frågor gällande jurisdiktionsrätten (till exempel vilket land eller vilken instans som är behörig att döma i en tvist). Samordning och utveckling av internationella regler som är tänkta att lösa dessa problem har pågått under många år, men fortfarande kvarstår ett antal olösta frågor.
Det finns flera olika organisationer och företag världen över som hanterar olika aspekter av domännamnsfrågor. Organisationen som har det främsta övergripande ansvaret för domännamnsärenden heter ICANN. ICANN ansvarar bland annat för koordineringen av domännamnsanvändningen samt tillhandahåller system för lösning av tvister rörande rätten till domännamn. WIPO, FN:s organ för immaterialrättsfrågor, bidrar också genom att agera som forum för en stor del av de förekommande domännamnstvisterna. Även organisationen ISOC medverkar till exempel när det gäller hanteringen av Internets infrastruktur. I Sverige är det Stiftelsen för Internetinfrastruktur som är ansvarig för registreringen av domännamn med ändelsen .se (den svenska så kallade nationella toppdomänen). Via en mängd företag kan man även registrera domännamn med flertalet andra ändelser exempelvis så kallade generiska toppdomäner som .com eller .org.
I och med värdet av kända varumärken och den alltmer ökade vikten av att marknadsföra företag på Internet, har ett fenomen som benämns cybersquatting uppstått. Cybersquatting består oftast av att någon annan än varumärkesinnehavaren, fullt medveten om att det kan tänkas inkräkta på varumärkesinnehavarens rättigheter, registrerar ett varumärke som ett domännamn. Därefter kontaktar ofta domännamnsinnehavaren varumärkesinnehavaren och erbjuder sig att sälja rätten till domännamnet för ett väl tilltaget pris. Alternativt så använder sig domännamnsinnehavaren av domännamnet genom att låta det (eventuellt) kända varumärket locka till sig kunder till den verksamhet som han/hon/företaget faktiskt bedriver. Som nämnts ovan, kan användning av ett varumärke i en Internet-adress ibland anses utgöra varumärkesintrång och cybersquatting är ett exempel på något som typiskt sett anses utgöra just varumärkesintrång.