Distans- och hemförsäljning riktad mot konsumenter


Det finns konsumentskyddande lagstiftning som specifikt behandlar konsumenters köp av varor och tjänster. Trots detta har det ansetts att ett ännu starkare konsumentskydd behövs för det fall att konsumenten köper varor eller tjänster via distans- eller hemförsäljning; särskild reglering gäller därmed som ett komplement i dessa situationer. Avtalsvillkor som i jämförelse med denna reglering är till nackdel för konsumenten kan, som huvudregel, komma att anses vara ogiltiga.

Det måste som sagt gälla ett distansavtal, eller ett hemförsäljningsavtal, för att den omnämnda regleringen skall aktualiseras. Distansavtal definieras som ”avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans” och kommunikationen skall uteslutande ske på distans. Ett typiskt exempel på distansavtal är köp som sker via Internet – vikten av reglering kring just distansavtal kan kanske sägas ha ökat under de senare åren, i och med att konsumenter handlar alltmer via Internet.

Hemförsäljningsavtal definieras som ”avtal som ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe”. Hembesök, i sin tur, definieras som ”ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig”. Typiskt sett räknas alltså gamla tiders dammsugarförsäljning genom dörrknackande och liknande som hemförsäljning, men som en kvalificerad gissning kan man nog anta att förekomsten av hemförsäljning numera har minskat något till förmån för distansförsäljningen.

Vidare måste den som erbjuder varorna eller tjänsterna vara en näringsidkare och köparen måste vara en konsument. Näringsidkare definieras som ”en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten”. En näringsidkare utgörs typiskt sett av ett företag, eller av en person som representerar ett företag.

Konsument definieras som ”en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. En konsument är alltså vanligtvis en privatperson som agerar just i egenskap av privatperson – konsumenten köper som huvudregel inte varor eller tjänster i samband med sitt arbete, utan främst åt sig själv och sin familj. För ett mer konkret exempel i det här sammanhanget; om man via Internet köper en skönlitterär bok helt åt sig själv stämmer man troligtvis in på definitionen av en konsument.

Att lägga märke till är att i viss mån gäller olika regler beroende på om ett avtal ses som ett hemförsäljningsavtal eller ett distansavtal, olika regler kan också aktualiseras beroende på föremålet för avtalet (vilka sorters varor eller tjänster det gäller).

Bläddra bland juridiska artiklar