I de fall då ett barn (en person under 18 år) inte har någon förmyndare ska domstol utse en förmyndare åt barnet. Att en domstol ska utse förmyndare till ett barn kan bli aktuellt då barnets föräldrar är underåriga eller då föräldrarna har förvaltare och därför inte får vara förmyndare. Vidare kan det bli aktuellt i de fall då barnet har en särskild vårdnadshavare och denna vårdnadshavare av olika skäl inte anses vara lämplig att vara förmyndare. Dessutom blir det aktuellt för domstol att utse förmyndare till ett barn då barnets föräldrar är döda.
Vad tar då domstolen hänsyn till då den ska utse en förmyndare? Domstolarna ska då de utser förmyndare välja personer som är rättrådiga, erfarna och i övrigt lämpliga att vara förmyndare. Om en person är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig måste avgöras från fall till fall. I vissa fall behöver en förmyndare inte ha några speciella egenskaper eller erfarenheter alls, medan det i andra fall är tänkbart att förmyndaren behöver besitta en särskild kunskap. Exempel på det senare är då barnet är delägare i ett företag, då är det lämpligt att den som ska utses till förmyndare har erfarenhet av att driva bolag och/eller är kunnig i bolagsrätt eftersom det är förmyndarens uppgift att företräda barnet och ta tillvara dess intressen. Det är även möjligt att, till exempel då förmyndaren behöver ha en viss sakkunskap, utse flera förmyndare åt samma barn.
Då domstolen tar ställning till om en tilltänkt person är lämplig eller inte ska domstolen inte bara ta hänsyn till omständigheter som talar till den tilltänktes fördel, utan även sådana omständigheter som talar till den tilltänkte förmyndarens nackdel måste vägas in i bedömningen. Exempel på en omständighet som kan tala till en tilltänkt förmyndares nackdel är att personen redan är förmyndare till ett flertal underåriga, eftersom detta kan vara en indikation på att personen helt enkelt inte har tid att fullgöra sitt uppdrag som förmyndare åt ännu ett barn på ett tillfredsställande sätt.
Som allmänt krav gäller att förmyndaren har en god och ordnad ekonomi, eftersom förmyndaren annars kan entledigas (se nedan). Vidare är det, trots att lagen inte säger något om det, viktigt att barnet känner förtroende för den tilltänkte förmyndaren. Av detta skäl kan det ofta vara lämpligt att utse en släkting till förmyndare. Ska förmyndare utses åt en syskonskara är det lämpligt att alla syskon får samma förmyndare.
I de fall då en förmyndare ska utses på grund av att föräldrarna har dött är det tänkbart att föräldrarna innan deras död uttryckt en önskan om att en viss person ska utses till förmyndare. Föräldrarnas önskan behöver inte ha uttryckts på något speciellt sätt, men det måste i efterhand (det vill säga efter föräldrarnas död) vara möjligt att visa vilken person föräldrarna önskat ska vara förmyndare åt deras barn. En sådan önskan ska respekteras av domstolen så länge den önskade personen inte är olämplig. Även i dessa fall måste alltså domstolen bedöma om personen är lämplig att vara förmyndare.
En förmyndare kan, om han eller hon vill det, avsäga sig sitt uppdrag som förmyndare och begära att bli entledigad. Rätten att bli entledigad är nästan ovillkorlig. De enda fall då en förmyndare inte har rätt att själv avsäga sig sitt uppdrag är då det är en förälder som är förmyndare till barnet eller då särskilda skäl talar emot att förmyndaren ska entledigas.
I vissa fall ska en förmyndare entledigas på grund av att han eller hon inte skött sitt uppdrag på ett bra sätt. Först och främst ska en förmyndare skiljas från sitt uppdrag om han eller hon gjort sig skyldig till missbruk eller försummelse samt då förmyndaren kommit på ekonomiskt obestånd och därför är olämplig som förmyndare. Vidare kan en förmyndare entledigas om han eller hon av någon orsak inte längre skulle vara lämplig som förmyndare.