När ett dödsfall inträffar är det ofta en svår tid för alla inblandade. Man går igenom en sorgeprocess och dessutom skall man ta hand om de praktiska detaljerna som måste ordnas i samband med döden. Att även behöva fundera på hur tillgångar och skulder skall fördelas kan kännas övermäktigt. Då kan det vara bra att veta hur det skall gå till när allt inte bara är självklart och alla är överens. De generella reglerna kring arv och testamente finns under respektive rubrik. Här följer en liten fördjupning för de fall då det kan råda oklarheter.
Att skifta ett arv innebär att man har gått igenom alla delar av tillgångarna, värderat dem, och gjort en bouppteckning. Man vet vem som är dödsbodelägare och berättigad att ta del av arvet och man har räknat ut hur stora arvslotter respektive arvinge och testamentstagare skall få. Därefter sker arvskiftet genom en fördelning av alla tillgångar. Det är så man tänker sig, men det är inte alltid allt flyter på så smidigt.
Om en person avlider och inte lämnar några tillgångar av värde, utan kanske snarare en stor mängd skulder, kan det uppstå vissa problem. Om skulderna är enbart den avlidnes, det vill säga att han eller hon inte delar dem med någon annan, så blir det själva dödsboet som träder in som gäldenär; den som är skyldig pengar. Arvtagare ärver aldrig skulder, det kan vara viktigt att tänka på. Det som kan hända är dock att man inte får ut något arv, eftersom dödsboet i sig är skyldigt att först betala av skulderna innan man kan skifta arvet. Ibland är det så att det som en person ägde inte ens räcker för att täcka en begravning. Man kanske inte har något av värde alls. I dessa fall kan man ansöka om begravningshjälp i den kommun där den döde bodde. Alla har rätt att få en begravning. Om det finns vissa tillgångar så skall dessa i första hand användas till att täcka begravningskostnaderna, detta har företräde framför borgenärernas krav. Först därefter fördelar man det som finns kvar mellan de befintliga borgenärerna. Om pengarna inte räcker till kan man behöva förhandla med alla borgenärer om avskrivning, alternativt försätta dödsboet i konkurs. Om det är en komplicerad situation kan det vara klokt att be om hjälp för att hantera situationen. För det fall att det helt saknas tillgångar gör man också en dödsboanmälan till skatteverket istället för en bouppteckning. En sådan anmälan görs av socialtjänsten, efter att man har gjort en utredning.
När det gäller testamenten så finns det formella regler om hur ett sådant skall se ut och tolkas, det generella riktlinjerna kring detta kan man läsa om under rubriken testamente. Om allt är i sin ordning så brukar det inte uppstå några problem, men om man till exempel hittar ett papper hemma hos en äldre släkting där personen har skrivit ner sin sista vilja utan att följa de formella kraven så kan det uppstå tveksamheter. Det samma kan inträffa om någon hävdar att den avlidne har gett tydligt uttryck för sin sista vilja eller om ett korrekt testamente har ändrats genom ett formellt ogiltigt dokument. Dessa situationer är inte helt ovanliga, men kan orsaka diverse komplikationer framförallt om de inblandade parterna inte kan komma överens, alternativt om det handlar om större tillgångar.
Rent generellt brukar man säga att man skall respektera en persons testamente eller annat utryck för sin sista vilja. Detta är en inställning som många har och det kan tjäna som hjälp när man skall enas om hur ett testamente skall tolkas. Om man inte kan komma överens, får man lämna ärendet vidare till domstol. Även inom juridiken försöker man bibehålla respekten för en individs sista vilja, under förutsättningar att den har getts uttryck för under oklanderliga förhållanden (det vill säga att det är av fri vilja som personen skrivit något och att personen varit klar och medveten om vad han eller hon gör). Man tillämpar samma kriterier som vid ett formellt testamente. Om dessa kriterier kan sägas vara uppfyllda så väljer rätten ofta att, inom rimlighetens gräns, tolka även det mest informella testamentsdokumentet som ett uttryck för personens önskan och att därmed även, i mesta möjliga mån, efterfölja denna.
Komplikationer kan uppstå om det är svårt att avgöra om ett testamente tillkommit under rätt förutsättningar. Detta kan även gälla ett på ytan formellt korrekt skrivet testamente, som är bevittnat enligt konstens alla regler. Man kan som anhörig ibland ändå misstänka att det gått till på ett felaktigt sätt och därmed välja att klandra dokumentet. Ett exempel är när en äldre person plötsligt vill lämna tillgångar till en utomstående person som familjen inte vill skall få ta del av arvet och man kanske även misstänker att denna individ har påverkat den gamle och försökt sko sig. Det kan också vara ett testamente som är författat efter att någon drabbats av en sjukdom som kan påverka personens omdöme och förmåga att tänka klart. I dessa fall får man som anhörig och dödsbodelägare klandra testamentet och få saken prövad. Å andra sidan så kan en person, som inte är arvsberättigad, men som vet att den avlidne skrivit ett testamente, själv begära att detta skall efterföljas om familjen vägrar eller påstår att testamentet har försvunnit eller liknande. I dessa fall får rätten göra en utredning av vad som har inträffat. Det är svårt att definitivt avgöra hur det hela faktiskt har gått till, men man får göra en så välgrundad bedömning som möjligt och försöka få till en lösning som är rimlig och som i grunden ändå respekterar det man tror att den avlidne hade velat.