Revisorn i ett aktiebolag utgör dess kontrollorgan som skall kontrollera så att alla transaktioner och liknande affärshändelser har gått rätt till. En viktig anledning till att det inom aktiebolag, och även andra associationsformer, skall finnas revisorer är att bolagens affärer kan beröra ett stort antal människor. Därför måste man se till att allting görs rätt och med bolagets bästa för ögonen. En noggrann kontroll över bolagets transaktioner är även viktig för utomstående intressenter. Den som är villig att investera i ett bolag måste kunna ta del av bolagets ekonomi och få en rättvisande bild av bolagets finansiella situation.
Av aktiebolagslagen framgår att ett aktiebolag skall ha minst en revisor. Man kan välja att ha fler revisorer och då ska detta anges i bolagsordningen. Vidare är det möjligt att utse en eller flera revisorssuppleanter för varje revisor som bolaget har. Revisorssuppleanten skall ha samma kvalifikationer som den ordinarie revisorn. De kvalifikationskrav som uppställs i aktiebolagslagen är att revisorn skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
Revisors uppgifter är att granska bolagets årsredovisning och bokföring. Dessutom skall revisorn granska den verkställande direktörens och styrelsens förvaltning. Den måttstock som används för revisorns arbete är att granskningen skall uppfylla god revisionssed. God revisionssed baseras på sedvänja, vilket normalt inte gäller för de övriga bolagsorganen. Det finns till exempel ingen skyldighet för styrelsen eller den verkställande direktören att handla enligt god styrelsesed eller god verkställande direktörssed. God revisionssed blir alltså en viktig rättskälla för revisorn. Och vad som avses med god revisionssed framgår bland annat av offentliga uttalanden från Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Svenska revisionssamfundet (SRS), Bokföringsnämnden (BFN) och Redovisningsrådet (RR).
Helt i enlighet med den hierarkiska modellen som gäller enligt svensk rätt skall revisorn följa de anvisningar som kommer från bolagsstämman (det vill säga aktieägarna). Anvisningarna får dock inte strida mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed. Då är revisorn inte tvungen att följa bolagsstämmans anvisningar. Det är också bolagsstämman som väljer revisor. För minoritetsaktieägare finns det också en möjlighet att föreslå att en s.k. minoritetsrevisor utses. Det är länsstyrelsen som utser minoritetsrevisorn och han eller hon blir då ett komplement till övriga revisorer, ett slags second opinion-revisor.
Den som är jävig får inte utses till revisor. Någon är jävig om denne kan tänkas vara partisk när han eller hon fullgör sina uppgifter. Enligt aktiebolagslagen är revisor jävig om han eller hon äger aktier i bolaget eller till exempel i ett dotterbolag i samma koncern. Då anses revisorn ha ett eget intresse i bolagets verksamhet. Vidare får revisorn inte vara ledamot i styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller anställd eller på något annat sätt i beroendeställning till bolaget. Utöver dessa exempel finns det även andra förhållanden som hindrar vissa personer från att hantera bolagets revision på grund av jäv.
Det är viktigt att belysa att det är den verkställande direktören som har det huvudsakliga ansvaret för bolagets bokföring. Han eller hon skall handla på ett sådant sätt som är nödvändigt för att bolagets bokföring skall fullgöras i enlighet med lag. Styrelsen har ett sekundärt ansvar för att bokföringen görs korrekt. Trots detta har revisorn ofta blivit måltavla då någon har stämt bolaget för skadestånd. I ett rättsfall från Högsta domstolen, säger domstolen att inte sällan då revisorn har varit försumlig i sin granskning kan ansvar också göras gällande mot styrelsen eller verkställande direktören då de har det primära ansvaret. Vidare är det möjligt för utomstående att hålla en revisor till svars för en bokföring som den utomstående har lagt till grund för sitt beslut. I ett annat rättsfall var det fråga om en bank som baserade sitt beslut om kreditgivning på revisorns felaktiga värdering av bolagets tillgångar. Revisorn blev då skadeståndsansvarig för den skada som borgenären hade lidit till följd av de felaktiga uppgifterna.