Ansvar vid finansiell rådgivning


I syfte att hindra oseriösa företag på finansmarknaden har ett antal regler om ansvar vid finansiell rådgivning införts. Detta då finansiella produkter ofta är svårbedömda och komplexa och konsumenter som får finansiell rådgivning kan komma att förlora mycket pengar om rådgivaren är oansvarig. Därför är det viktigt att en konsument får tillräckligt med information för att kunna fatta ett välgrundat beslut. I lagen uppställs ett antal krav på en näringsidkare som sysslar med finansiell rådgivning. Det är vidare Finansinspektionen, FI, och Konsumentverket som står för granskningen av näringsidkare som erbjuder sina kunder finansiell rådgivning.

När gäller reglerna om finansiell rådgivning?

Reglerna om finansiell rådgivning gäller bland annat när en konsument placerar pengar i finansiella instrument, såsom aktier eller fonder, och vid placering i livförsäkringar med sparmoment. Vidare förutsätts att konsumenten erbjuds en individuell rådgivning där rådgivaren tar hänsyn till kundens egna önskemål och behov för att reglerna skall bli aktuella. Reglerna gäller dock inte vid generella råd och analyser. Inte heller då rådgivning ges till en större krets av personer blir reglerna tillämpliga. Vidare är reglerna inte aktuella om konsumenten får rådgivning om enbart krediter eller inlåningskonton. Uppmärksammas bör att alla näringsidkare som ger råd om finansiella instrument eller om livförsäkringar omfattas av reglerna. Detta innebär att bland annat banker, försäkringsbolag, fondbolag och försäkringsförmedlare omfattas av regleringen.

Vilka skyldigheter har rådgivaren?

Näringsidkaren har vissa skyldigheter att iaktta i samband med rågivning. För det första skall näringsidkaren se till att den som lämnar rådgivningen har tillräcklig kompetens. Detta innebär att rådgivarna skall ha kunskap om lagar och regler, etik, finansiell ekonomi, placeringar och sparformer. För att säkerställa att rådgivaren verkligen har sådan kunskap skall rådgivaren ha genomgått och blivit godkänd i ett kunskapstest. Vidare är rådgivaren skyldig att dokumentera vad som har förekommit vid rådgivningstillfället och sedan lämna ut dokumentationen till konsumenten. Rådgivaren är vidare skyldig att iaktta god rådgivningssed och tillvarata konsumentens intressen. Rådgivningen skall dessutom anpassas efter konsumentens önskemål och behov och näringsidkaren får inte föreslå lösningar som inte är lämpliga för konsumenten. Detta innebär ett krav på att rådgivaren undersöker konsumentens kunskap och erfarenhet av finansiella instrument. Vidare skall rådgivaren fråga efter syftet med placeringen och undersöka konsumentens ekonomiska förhållanden. Sådana upplysningar måste inhämtas för att rådgivaren skall kunna lämna lämpliga råd om placeringar. Slutligen kan nämnas att rådgivaren är skyldig att avråda konsumenten från en olämplig placering. Detta gäller även om det är konsumenten som har föreslagit placeringen.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet

Om en näringsidkare genom uppsåt eller oaktsamhet orsakar en ekonomisk skada för konsumenten blir näringsidkaren skadeståndsskyldig för skadan. Med uppsåt menas att den som har företagit en handlig har gjort detta med full insikt om handlingens konsekvenser. Konsumenten är skyldig att underrätta näringsidkaren om skadan inom skälig tid för det fall konsumenten vill kräva skadestånd på grund av att näringsidkaren vid finansiell rådgivning har orsakat en förmögenhetsskada. Underrättelsen skall, som nämnts, ske inom skälig tid. Denna tid räknas antingen från dess att konsumenten upptäckte skadan eller från dess att konsumenten borde ha upptäckt skadan. Vidare gäller att om konsumenten inte underrättar näringsidkaren inom skälig tid upphör rätten till skadestånd att gälla. Som yttersta gräns inom vilken skadestånd kan krävas uppställs tio år. Om konsumenten inte har väckt talan om skadestånd faller nämligen rätten till skadestånd bort, oavsett om konsumenten har upptäckt skadan.

Vad bör du som kund tänka på vid finansiell rådgivning?

För det första bör uppmärksammas att det är viktigt att skilja mellan rådgivning och information. Detta då reglerna om finansiell rådgivning inte gäller vid informationslämnande, det måste nämligen vara fråga om riktig rådgivning. Därför är det viktigt att undersöka så att du inte tror att du får finansiell rådgivning då du i själva verket får information eller tar del av marknadsföring. För att säkerställa att du får bra råd är det viktigt att tydligt ange syftet med placeringen för rådgivaren. Undersök även rådgivarens kompetens och huruvida det finns några begränsningar beträffande vilka råd rådgivaren är behörig att lämna.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar