Att ta hand om ett barn både känslomässigt och juridiskt är att adoptera barnet. Man kan även adoptera vuxna personer för att befästa släktskapet, men det är mer ovanligt än adoption av minderåriga barn.
En person som är adopterad räknas juridiskt på samma sätt som ett biologiskt barn inom ett äktenskap och därmed så kan alla lagregler som rör barn inom äktenskap också appliceras på adoptivbarn. Det innebär till exempel att föräldrarna är underhållsskyldiga vid en skilsmässa, man är bröstarvinge till sina adoptivföräldrar, och har därmed oinskränkt rätt att få sin laglott, och adoptivföräldrarna har samma ansvar för barnet som om det vore deras biologiska. Adoptivföräldrarna får alltså allt det juridiska ansvaret, utöver det rent känslomässiga, vilket också innebär att de biologiska föräldrarna inte längre har någon rätt till barnet. Barnet kan heller inte ärva sina biologiska föräldrar eller på annat sätt på ett juridiskt plan räkna dem som föräldrar. Dessa band klipps av i och med en adoption. På samma sätt blir det om barnet adopteras av någon annan person, från sina första adoptivföräldrar. En adoption är ett avslut, i juridisk mening, av den tidigare relationen. Det enda undantaget är om den nya adoptanten är adoptivförälderns make eller maka.
Man kan adoptera ett barn från ett annat land, man kan adoptera sin nya makes eller makas barn sedan ett tidigare äktenskap, om den andra biologiska föräldern ger sitt samtycke eller är avliden, och man kan adoptera ett barn från Sverige. I vissa fall rör det sig om mor- eller farföräldrar som adopterar sina barnbarn eller fosterföräldrar som adopterar sina fosterbarn efter en tid. Oavsett vilken sorts adoption det handlar om, så finns det en rad olika regler att följa. Man vill att det skall bli så bra som möjligt för alla inblandade parter och framför allt så skall barnets bästa alltid stå i centrum. Oftast sköts internationella adoptioner genom olika organisationer, som hjälper blivande föräldrar med information och praktiska detaljer kring en ansökan. Det finns ändå en del lagregler som det kan vara bra att känna till.
Vem får då adoptera ett barn? Alla personer som har fyllt tjugofem år får lov att bli adoptanter, det vill säga adoptivförälder. Om man har fyllt arton, men ännu inte är tjugofem år, så kan man i vissa fall få lov att adoptera men då bara om det gäller ett eget barn som man tidigare förlorat föräldraskapet till, en make eller makas barn, eller om det faktiskt finns några speciella omständigheter för varför man skall få lov att bli adoptant. Det finns inga lagliga hinder för en ensamstående person att adoptera, utan det är snarare upp till de enskilda länderna som adopterar bort barn att avgöra. Vissa länder kräver gifta par, andra inte. Om ett par är gifta, så kan de bara adoptera ett barn tillsammans och par som inte är gifta (exempelvis sambos) får enligt lagen inte gemensamt adoptera ett barn såvida den ena parten inte av olika orsaker kan lämna sitt samtycke.
Ett barn kan adopteras om de biologiska föräldrarna lämnar sitt samtycke, ifall barnet är under arton år. Om man är över arton så anses man vara vuxen och då får man själv bestämma om man vill gå med på en adoption. Barn som är under arton, men som har fyllt tolv år, skall själva ge sitt samtycke för att man skall kunna godkänna en adoption. Enda undantaget är om man anser att det kan vara skadligt för barnet att bli tillfrågat eller personen inte kan lämna sitt samtycke på grund av till exempel en allvarlig psykisk störning.
Enligt svensk lag så är det förbjudet att ge eller ta emot ekonomisk ersättning för barnet. Man kan alltså inte köpa ett barn av någon. Däremot kan det vara förenat med kostnader i samband med en adoption, då det kan vara olika ansökningsavgifter och liknande. Dessa avgifter och liknande omkostnader skall inte anses vara ersättning för själva barnet och är därmed inte olagliga.
En ansökan om en adoption skall lämnas in och behandlas av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller är bosatta i Sverige. Man skall vända sig till den domstol där man som blivande adoptant har sin hemvist, alltså där man bor och är skriven. Ansökan skall prövas mot den svenska lagen och om det gäller en internationell adoption så skall rätten pröva ansökan utifrån de internationella förhållandena och barnets intresse av att bli adopterat till ett annat land. Om beslutet om adoption har fattats i ett annat land så skall det ändå gälla i Sverige, om det inte kan anses strida mot vår svenska lagstiftning. Innan man fattar beslutet om att godkänna en adoption så skall man göra en utredning. Om barnet är under arton år och bosatt i Sverige, så skall socialtjänsten lämna ett utlåtande. I andra fall skall socialtjänsten hjälpa till med att undersöka den eller de som ansöker om adoption och bland annat titta på den ekonomiska situationen och förutsättningarna för att barnet skall få en bra omvårdnad och uppväxt. Man skall också anse att det är en fördel för barnet i fråga att bli adopterad för att rätten skall kunna ge ett godkännande. När alla ansökningshandlingar, undersökningar och andra överväganden har gjorts beslutar rätten om adoption.