Officialprincipen är grundläggande inom förvaltningsrätten, d.v.s. den juridik som reglerar förhållandet mellan stat/myndighet och övriga medborgare. Den innebär att domstolar och myndigheter inte får fatta beslut utan att först utreda ärendet och att detta ansvar sträcker sig längre än vad man kan förvänta sig. Det är svårt att utgöra vad principen exakt innebär, ordalydelsen är tydlig i att undersöknings/utredningsansvaret är väldigt långtgående, men exakt hur långt detta sträcker sig är väldigt diffust. Principen upprätthålls dock till stor del p.g.a. att en ovilja eller oförmåga att göra detta leder till att ett myndighetsbeslut eller en dom kan upphävas. Om lagen säger något om officialprincipen, så är det att myndigheterna/domstolarna måste utreda varje ärende som kommer in. Hur långt ärendet skall utredas står inte klart och tydligt i lagen, förutom att man menar att varje ärende skall behandlas separat och myndigheten får bilda sig en uppfattning om vad som är rimligt.
När myndigheten får in ärendet så skall den hantera det material som individen lämnat in. Myndigheten ansvarar dock inte för att privatpersonen lämnar in rätt uppgifter, denna börda ligger på individens axlar. Officialprincipen menar då förstås att myndigheten måste utreda allt som kommer in, men då utgår man ifrån att allt som kommer in är av korrekt natur.
Det man kan utläsa av officialprincipen, är att den går hand i hand med andra offentligrättsliga principer. Syftet är att effektivisera, underlätta för invånarna, och ha en strikt kontroll över staten och dess myndigheter. Själva tanken är dock att myndigheternas beslut skall vara så korrekta som möjligt och detta efter att de utnyttjat sina utredningsmöjligheter (eller fullföljt sin utredningsskyldighet, om man vill se det på det viset). Därför skall det underlag som finns för beslutet granskas noggrant och detta skall förhoppningsvis leda till ett mer önskvärt resultat.
I Regeringsformen finns det ett grundlagsstadgat krav att all myndighetsutövning skall utföras på ett opartiskt och objektivt sätt. Detsamma gäller vid tillsättandet av nya poster inom en myndighet. Principen ligger ganska nära officialprincipen, men där den principen syftar till att visa på en utredningsskyldighet och att alla ärenden skall hanteras korrekt, så talar objektivitetsprincipen om att myndighetsutövningen även skall ske på ett objektivt och opartiskt sätt. Syftet med detta är självfallet att skydda den enskilde individen från en inkorrekt myndighetsutövning som kan vara ogynnsam mot denne. Rent praktiskt är det dock svårt att konkretisera exakt hur man kan visa på en objektiv myndighet. Denna princip, som ämnar skydda individen och se till så att myndigheten sköter sig, är fin i tanken, men lämnas oftast till en förvaltningsrättslig domstol att avgöra huruvida frågan kring myndighetsutövarens objektivitet kan ifrågasättas.